Männen styr Filmsverige

I går skrev Nöjesbladet om att svensk film ratar kvinnor. Att Svenska filminstitutet, SFI, inte når upp till sina mål om att två av fem filmer som tilldelas produktionsstöd bör ha kvinnliga regissörer.

Endast två av sju filmer med premiär i vår regisseras av kvinnor, visade en granskning gjord av ”Kulturnytt” i Sveriges Radio.

– Det är katastrofsiffror, sa SFI:s vd Anna Serner till Nöjesbladet då.

Men mansdominansen inom filmbranschen sträcker sig längre än till regissörsstolen.

Nöjesbladet har sammanställt några av fjolårets mest uppskattade filmer. Och trenden är tydlig: Kvinnor arbetar som mellanchefer, assistenter eller som skripta – män producerar och ger regi.

”Gör fruktansvärt ont”

”Hur många lingon finns det i världen”-regissören Lena Koppel har arbetat med film i mer än 25 år – och fått lära sig att kämpa mot mansdominansen.

– Förr var det vanligt att jag ställde en fråga till en man i filmteamet och han riktade svaret mot en manlig kollega i stället. De talade över huvudet på mig, som om jag inte har den kapacitet som krävs, säger hon och fortsätter:

– Det gör fruktansvärt ont och jag blev extremt jävla förbannad. I dag jobbar jag inte med människor som inte har en jämlik inställning eller ömsesidig respekt. Jag har lärt mig att ignorera dem precis som de har ignorerat oss.

Sexuella anspelningar

Även Lisa Ohlin, 51, regissör för bioaktuella ”Simon och ekarna”, har upplevt problem på arbetsplatsen på grund av att hon är kvinna. Men inte sedan hon kom upp sig i branschen.

– Det är värre för kvinnliga mellanchefer och assistenter överlag. Där kan det ofta vara svårt att jobba med äldre män inom film, säger hon.

Under sin tid som inspelningsledare och produktionsassistent fick hon känna på en av baksidorna med en mansdominerad arbetsplats.

– Det var ofta grabbiga kommentarer. Allt som alla unga assistenter kan råka ut för har också hänt mig. Det kan vara allt i från sexuella anspelningar till nedvärderande kommentarer, säger hon och tillägger:

– Det är ett strukturellt problem men man måste ta individuellt ansvar och vägra ta emot det.

För kampen framåt

Lena Koppel tror att SFI:s målsättning om produktionsstöd driver jämlikhetskampen framåt.

– Annars hade det inte funnits någon chans för oss kvinnor att få stöd över huvud taget. Men målet är inte fulländat. Jag kan tänka mig att det finns många frustrerande män i branschen. Deras möjligheter till stöd minskar ju i och med att kvinnors möjlighet ökar, säger hon.

”Änglagård”-regissören Colin Nutley, 67, instämmer.

– Låt så vara att manliga regissörer får det svårare att tilldelas stöd. Branschen måste stötta kvinnor nu, annars kommer vi aldrig att nå en jämlik filmindustri, säger han.