På sin plats att slå ett slag för Norden

Då och då får jag arga tillrop från läsare som tycker att jag snöar in på serier från USA, och förbiser tv från andra länder.

Kritik som ibland känns rättvis; jag HAR en förkärlek för amerikansk populärkultur. Inget snack om den saken.

Men som också ibland känns orättvis.

Dels för att amerikanerna helt enkelt ÄR världsledande inom tv-underhållning.

(Visst är mycket av det de kablar ut skräp – men de gör ändå det mesta, det bästa, det mest påkostade, och det som sprids vidast över världen.)

Och dels för att jag ju måste utgå ifrån vad det är vi faktiskt får se här i Sverige.

Vilket huvudsakligen är amerikanska – och brittiska – serier.

Och när SVT väl visar grejer på andra språk än engelska – ja, då är det inte så himla lätt att se och skriva om dem på förhand, eftersom man sällan har tillgång till textning.

(Och samma språkliga barriär sätter förstås också p för att läsa om, och titta på, intressanta produktioner från andra länder på nätet. Man fattar helt enkelt inte ett jota.)

Men, med det försvarstalet ur världen; den här sommaren finns det anledning att uppskatta SVT:s satsning på dramatik från våra grannländer.

Sedan ett tag tillbaka visas ju både säsong två av det proffsiga danska politiska dramat ”Borgen”, och den snabba norska thrillern ”Taxi”.

Och nu kommer det mera;

På söndag är det premiär för den stämningsfulla isländska kriminalserien ”Häxans tid”, som är baserad på Árni Thórarinssons roman, och har svensk-islänningen Sverrir Gudnason i en av rollerna.

Och på torsdag drar den norska relationskomedin ”Schmokk” i gång, om vardagens förödande inverkan på passionen.

Snart kommer även rosade norska ”Buzz Aldrin” – om en blyg och skir man i sina bästa år som känner samhörighet med den andra mannen på månen – och den norsk-amerikanska svarta komedin ”Lilyhammer”, med ”Sopranos” Steven Van Zandt som en avhoppad gangster som lever med skyddad identitet i Lillehammer.

Sedan kan det förstås ändå mycket väl bli så att min årsbästa-lista även i år kommer att domineras av serier från anglosfären.

Men just nu känns det ändå på sin plats att slå ett slag för det nordiska.