Hon ska ut på första turnén på fem år i höst.
Nu släpper dessutom Eva Dahlgren tio outgivna demoversioner av sina låtar – och avslöjar också att hon jobbar på nytt material.
– Jag hoppas jag kan skriva klart nästa år, säger hon.
När Nöjesbladet pratar med Eva Dahlgren, 52, har hon fullt upp.
Jobbet med den stora höstturnén ”Eva Dahlgren live 23 sånger” med premiär i oktober tar allt fokus.
– Min semester är över, säger hon, skrattar och fortsätter:
– Jag håller på med jättemycket roliga grejer och jag har satt mig själv på lite hal is.
Känns det så?
– Ja, men jag tror att det är något jag har gjort jämt i mitt liv. Bara för att få den där extra nerven, säger hon.
Just nu sitter hon och klipper ihop de filmprojektioner som ska rama in turnén och som hon filmat i sin andra hemstad New York.
– I mitt huvud kommer det att bli fantastiskt, men det är långt kvar tills vi är där.
Eva Dahlgren har saknat att vara ute på vägarna med ett helt band – den tidigare turnén med den egna monologföreställningen ”Ingen är som jag” beskriver hon som ensam och med många hotelltimmar att slå ihjäl.
– Jag saknade verkligen musiken och att få spela tillsammans med folk. Det är en väldigt speciell grej. När man är mitt inne i en låt och man känner att alla är på samma ställe, det är fantastiskt, säger hon.
Genom Spotify släpps också nu tio tidigare outgivna demoversioner av hennes låtar.
– Förr tyckte man det var så pinsamt med en demo, men nu känner jag att de har ett annat värde. Det är som när man går på utställningar och kollar på den första skissen till en jättefin tavla. Man får en annan förståelse för den där tavlan, säger hon.
Hon avslöjar också att hon börjat skriva på nytt material.
– Jag har börjat lite och jag hoppas jag kan skriva klart nästa år. Men det gäller ju också att hitta ett nytt ljud för sig själv som stämmer överens med den människa jag är i dag. Man måste ha det där brinnet, att det är absolut livsnödvändigt. Jag känner att annars har jag inte här att göra.
Har du hittat brinnet?
– Jag känner att det är här hos mig nu. Nu ska det bara komma ut i låtar också.
Att hitta inspiration:
– Jag har verkligen försökt hitta ett sätt att arbeta så där disciplinerat på kontorstider. Bara för att jag känner att man måste arbeta sig fram till inspiration. Det gäller att få en lång tidsperiod där jag vet att nu kan jag skriva. Att ”nu ska jag gå här till mitt skrivrum varje dag, sitta där i flera veckor och skriva fula grejer för att till slut hitta fram till det som är jag”.
Intresset för film och fotografi:
– Jag började jobba med film tillsammans med fotografen Denise Grünstein på 80-talet och då gjorde vi en massa filmer. Men då var allt så jäkla krångligt och dyrt. Jag vet inte hur många videos jag har bekostat som ingen har sett, de står i min bokhylla.
Demoversionerna:
Kasettbandspelare.
Foto: Panthermedia
– Förr i tiden så var det verkligen så att ”åh, du får verkligen inte spela den här för någon”. Nu för tiden så känner jag mer en stor kärlek till mina demosar. Någonstans uppe på vinden ligger det demosar till ”Ängeln i rummet” och sånt. Det vore ju kul om jag någon gång fick tid att leta rätt på mina gamla kassettband. Om det nu finns någon kassettbandspelare, det vet man ju inte (skratt).