Nu berättar hon om sin anorexi

Drabbades av ätstörningar som tonåring: Jag kröp undan från alla

1 av 2 | Foto: ROBIN LORENTZ-ALLARD
Cecilia Ekeblom led av anorexi som tonåring, för sju år sedan kom ätstörningarna tillbaka. ”Jag tror att anorexi är som alkoholism”, säger hon.
NÖJE

Som tonåring led hon av anorexi i flera år.

Och för sju år sedan kom ätstörningarna tillbaka för "Ensam mamma söker"-deltagaren Cecilia Ekeblom.

– Jag är livrädd att föra det vidare till mina barn, säger hon.

Hon åt några salladsblad. Sedan tränade hon flera timmar om dagen.

Cecilia Ekeblom led av anorexi som tonåring, för sju år sedan kom ätstörningarna tillbaka. ”Jag tror att anorexi är som alkoholism”, säger hon.
Foto: ROBIN LORENTZ-ALLARD
Cecilia Ekeblom led av anorexi som tonåring, för sju år sedan kom ätstörningarna tillbaka. ”Jag tror att anorexi är som alkoholism”, säger hon.

Sjutton år gammal började "Ensam mamma söker"-deltagaren Cecilia Ekeblom, 39, att svälta sig själv.

– Jag var tonåring och hade aldrig brytt mig om killar eller utseende. Jag var hästtjej och spenderade all tid i stallet. Så började jag känna mig lite väl kraftig. Och när man väl börjar tänka på det, då sätter det sig psykiskt, säger hon.

Hon ljög hela tiden. Sa att hon hade ätit. Bjöd på bakverk. På feta bullar. Förklarade varför hon inte åt med att hon "precis ätit en".

– Det höll på i fyra, fem år. Man styrs av maten och undviker ställen där man vet att man måste äta, säger hon.

Drog sig undan

Cecilia Ekeblom kom alltid senare till festerna. Sakta började hon dra sig undan från andra människor.

– Man blir duktig på att dölja det. Man skulle känna sig så dum om man erkände. Erkände att man inte hade kontrollen över sitt liv. Jag mådde jättedåligt psykiskt, säger hon och fortsätter:

– Men jag klarade av skola och jobb. Samtidigt när jag vägde som minst kröp jag undan från alla. Jag gick från att ha varit öppen och snackig till att dra mig undan från omvärlden. Jag ville inte avslöja mig själv.

Men någonstans visste hon att hon gjorde fel. Att det inte var rätt att träna sju dagar i veckan och inte äta någonting.

– Men det tog flera år innan jag erkände det för mig själv. Så jag bestämde mig för att börja läsa om det. Att lära mig om hälsa och kropp, och så tvingade jag mig själv att börja äta.

Cecilia blev bättre och kom upp ur svackan.

– Men jag tror att anorexi är som alkoholism. Det är någonting man aldrig blir riktigt frisk ifrån, säger hon.

Och så kom dagen för sju år sedan då hon föll tillbaka. En kris runt omkring gjorde att hon åter tog kontroll över maten.

– För människor som haft problem med ätstörningar så tror jag att det finns en stor risk att falla tillbaka när man drabbas av en kris i livet. Och det var det som hände för mig, säger hon.

Slutade äta

Det handlade inte om att bli smal. Att hon var för tjock. Det handlade om kontroll.

– Det var jättejobbigt. Bieffekten av krisen var att ätstörningarna kom tillbaka. Jag slutade äta helt enkelt, för jag ville kontrollera maten när jag inte kunde påverka det som hände utanför.

Den här gången tog det två år innan hon reste sig igen.

– Det var lättare andra gången, även om jag vägde mindre den här gången än när jag var tonåring. Jag visste hur jag skulle börja äta och träna för att bli frisk. När man är frisk njuter man av livet på ett helt annat sätt, säger hon och forsätter:

– I dag mår jag jättebra. Men jag är livrädd att föra det här vidare till mina barn. Jag pratar aldrig med dem om att banta eller gå ner i vikt. Det ska vara trevligt att sitta vid matbordet och äta under normala omständigheter, säger hon.