Älskvärd gubbfest

Gyllene Tider äger sommaren 2013

1 av 4
hitkavalkad Per Gessle har aldrig varit lika avslappnad i rollen som allsångsledare.
NÖJE

Är det inte dags att tänka på refrängen nu?

Glöm det.

Musiken gör ju inget annat.

Den här sommaren kommer, vare sig du vill eller inte, att tillhöra fem älskvärda gubbjävlar igen.

Det kommer antagligen inte att bli som 2004.

Den där sommaren för nio år sen då Gyllene Tider firade 25-årsjubileum och gjorde Skandinaviens största turné med totalt 492 252 i publiken.

Men det är knappast någon som förväntar sig det heller, allra minst gruppen själva.

Det finns inte samma laddning i luften, inte samma vansinnigt upphetsade ”hela Sverige tittar”-atmosfär. Men det betyder också mindre press och prestationsångest.

Ledig spelkänsla

Om det finns en skillnad mellan Gyllene Tider 2004 och Gyllene Tider 2013 så är medlemmarnas avspända och lediga spelkänsla.

Frågan är om de någonsin har varit lika tajta? Och frågan är om Per Gessle själv har varit lika bekväm som frontfigur och allsångsledare?

Hur avslappnade de är? Låt mig ge ett exempel:

Den amerikanska stå­uppkomikern Bill Hicks brukade skämta om att Beatles tog så mycket droger att de till och med lät Ringo Starr sjunga några låtar.

Och kungarna av Tylösand är i sin tur så obekymrade att de låter trummisen Micke ”Syd” Andersson ta över mikrofonen i ”Min tjej och jag” och i en snutt av ”Flickan i en Cole Porter-sång”.

Micke älskar rampljuset. Han är inte rädd för att vara en flygkrasch. Men där blir det för mycket revy och after ski och replokal efter fyra starköl.

Det är framför allt synd om ”Flickan i en Cole Porter-sång” som förtjänar bättre.

Cover på sig själva

Senaste skivan innehåller inte material som kan ge en illusion av att bandet är på väg framåt, att de kan återförenas igen om nio år, tvärtom. Känslan av att alltihop i själva verket är en cover på 2004-turnén är svår att ignorera.

Men samtidigt är det omöjligt att inte gilla det lilla hobbybandet med den jättelika publiken.

Att ett gäng femtioåringar fortfarande sjunger poplåtar som handlar om fjuniga tonårstankar blir emellanåt komiskt (”Flickorna på TV2”, ”När vi två blir en”, med flera).

Långt före Kent

Men när Gessle undrar ”Kommer ni ihåg den här?” blir det alltid en retorisk fråga.

Alla kan den här musiken. Hitsen är löjligt många. Och nåt säger mig att energin i premiärversionerna av ”Tylö sun” och ”Ljudet av ett annat hjärta” kommer växa och sprida sig över hela setlistan i takt med att publiken och arenorna blir större.

Gyllene Tiders framgångar bygger fortfarande på att många vill drömma sig bort till en annan tid långt före Kent.

När svensk pop var ung och naiv och balladerna innehöll stearinljus med knutar på veken.

FAKTA

Gyllene Tider

Turnépremiär: Marknadsplatsen, Halmstad.

Publik: 20 422.

Längd: 100 minuter.

Bäst: ”Tylö sun” och att rariteten ”På jakt efter liv” får plats i setet.

Sämst: ”Sommartider” går inte att lyssna på längre. Och idén att Micke ”Syd” Andersson sjunger ett par låtar är ju kul. Men bra? Nja.

Markus Larsson sätter plus på konserten – låt för låt

1 av 2

Så bra var konserten – låt för låt

Gå & fiska!

De tar inga risker utan inleder med en mycket populär låt om att fly vardagen genom att fiska, fiska, fiska.

Det blir aldrig som man tänkt sej

Ovanligt hård Tylösand-rock. Gitarrerna surrar som getingar.

Juni, juli, augusti

En av många låtar där gruppen gesslefierar soundet från Tom Pettys fantastiska album ”Damn the torpedoes”.

Det hjärta som brinner

Ja, på många sätt kulminerade gruppen redan 1981.

På jakt efter liv

På albumet ”Moderna tider” finns flera spår som borde ha blivit stora hits. Som den här glödande och flyktbenägna bilromantiken.

(Dansar inte lika bra som) sjömän

Sång i samma mikrofon-version. Det lätta och lediga anslaget imponerar.

Allt jag lärt mig om livet (har jag lärt mej av Vera)

”Vera” kommer knappast att bli ett lika ikoniskt Gyllene Tider-namn som ”Billy”.

En sten vid en sjö i en skog

Naturromantiken från ”Gå & fiska!” fortsätter här. En låt om att behöva lite egentid och sitta och ha det lite na na na på en sten.

Min tjej och jag/Flickan i en Cole Porter-sång

Micke Syd får feeling och tar över mikrofonen och dirigerar bandet i ett akustiskt parti. Det är inget fel att bjuda på sig själv och trotsa sina begränsningar, men det blir lite som att Nicko McBrain skulle börja sjunga i Iron Maiden.

Tuffa tider (för en drömmare)

Gessle spelar ukulele i nån sorts Markoolio-reggae. Det räcker så.

Kung av sand

Kung av snark.

Flickorna på TV 2

Gammal ungdomssynd. Lika daterad som DDR.

(Hon vill ha) puls

Fånig flås och stön-pop. Gyllene Tider har aldrig varit bra på ”sexig” musik.

Ljudet av ett annat hjärta

Gruppens största och bästa farfisa-fyrverkeri.

Ska vi älska, så ska vi älska till Buddy Holly

Som texten säger: det fanns en tid för länge sen när Elvis Costello & The Attractions var så nytt att nostalgikerna hellre låg till Buddy Holly (en artist dog i en flygkrash 1959).

(Kom så ska vi) leva livet

Kvintetten attackerar som ett garageband. Men om nån kom fram på en fest och var lika ”Positiva Persson” som texten skulle hen få en höger.

Tylö sun

Den svenska popmusikens svar på ”Surfin USA”. Mats Persson plockar fram sin inre Chuck Berry.

Extranummer

Det är över nu

Gessles förmåga att få hitsinglar om olycklig att kärlek att låta som solsken är svårslagen.

Billy

Antitesen till ”Flickorna på TV2”. Det är synd att Gessle inte har skrivit fler mörka noveller som ”Billy”.

När vi två blir en

Trots allsången - bagatellen borde bara vara en angelägenhet för knattediscon.

Extranummer II

Sommartider

Ja, de måste väl. Det är ju deras ”I can jive”.

Dags att tänka på refrängen

Har inte riktigt styrkan som krävs för att vara konsertens femte extranummer.

När alla vännerna gått hem

Gessle hade märkligt nog lättare att skildra melankoli när han var ung. Gyllene Tider framför ”när varje veke bär en knut”-balladen som en psalm.