Stockholm, du förbryllar mig

NÖJE

Här kommer några spridda anteckningar från en exilsvensks semester på hemmaplan.

Om bland annat Elefantpojken, posten och Rockingbirds.

Stockholm alltså. Jag vet inte om stan någonsin varit vackrare än den här sommaren. Den har i alla fall aldrig tagit emot med mer förförisk uppsyn sedan jag flyttade utomlands och började komma tillbaka som turist. Men dom som bor här har ingen aning. Det är ju bara Oisin Cantwell och en och annan ex-medlem i This Perfect Day som är hemma. Alla andra sitter i skärgårn eller på Gotland och hulkar. Det är helt tomt på gatorna. Förbluffande. Det är som om alla skulle lämna Manhattan när det blir som bäst om våren.

Roligaste fyndet under traditionsenligt besök på Pet Sounds: Det visar sig att Rockingbirds spelat in sitt första album på arton år. Rockingbirds var - och är igen - ett brittiskt litet countryband som gav ut ett par fina skivor, framförallt ep:s, på skivbolaget Heavenly i början av 90-talet och gjorde en spelning på Hultsfred som jag ett tag misstänkte att vi gillade så mycket för att vi aldrig såg nån spela country live på den tiden, men den var nog väldigt trevlig på riktigt. Det är nya skivan, ”The return of The Rockingbirds” också. Alan Tyler är inte precis någon George Jones, men ändå. Det blir, som bekant, sällan så bra som när britter vill vara amerikaner.

”I’m a stranger here myself”, heter en småputtrigt rolig liten bok amerikanen Bill Bryson skrev när han återvände till sitt hemland efter 20 år i Storbritannien. Så långt skulle inte jag vilja sträcka mig, men det är något lätt surrealistiskt med att vara besökare i något som är så bekant och ändå främmande - och det finns detaljer som förbryllar. Som att ni princip slutat använda kontanter, tittar på allsång på tv, låter turister ruinera sig på taxi och inte har några postkontor. Fan, till och med USA, där statliga inrättningar inte har mycket högre status än kackerlackor, har ett fungerande postväsende!

Ser Gyllene Tider i Leksand och inte för att det är direkt sinnesvidgande, men...trivsamt. Bäst: Cole Porter-låten.

- Nu går vi till Ringvägen, säger Oisin en kväll. Där låg på min tid inga barer av den klass man vanligtvis förknippar med honom men Elefantpojken visar sig vara en ny Söder-hit. Bästa jag besökt sen Guldapan var ny. Snyggt, bra musik, perfekt atmosfär. Se där ett litet ­turisttips - från en turist.

FAKTA

Orsaker till extas