En välkommen men välbekant comeback

NÖJESBLADET

Marie Fredriksson

Nu!

Parlophone/Warner

POP Den bästa musiken handlar sällan om lycka. Pophistorien, även den glättigaste och mest kommersiella delen av den, är fylld av krossade hjärtan, missade chanser, elände och död.

Det är i mörkret som den stora dramatiken finns, och det är inte sällan de deppigaste och mest miserabla sångerna som det går att hämta mest kraft ur.

Att sjunga om ljuset, glädjen och harmonin är betydligt svårare. Det blir lätt lite fånigt och banalt. Marie Fredriksson är en av få som verkligen kan.

Hela hennes framgångsrika solokarriär har burits upp av låtar som erbjuder tröst och tro. ”Ännu doftar kärlek”, ”Den sjunde vågen”, ”Den bästa dagen”, ”Efter stormen”, ”Min trognaste vän”.

Givetvis handlar det om att världsstjärnan från Östra Ljungby är en exceptionell sångerska, en av de där få som får vilka ord som helst att betyda mer än de gör på papper.

Nu för tiden sjunger hon dessutom de där sångerna om lycka och tacksamhet med en trovärdighet vi aldrig kommer att behöva tvivla på en millisekund.

”Nu!” är första albumet med nyskrivet material på svenska sedan ”I en tid som vår” 1996 och inte minst det första på andra sidan av den där hjärntumören som förändrade hennes liv. Hon gjorde det engelska albumet ”The change” 2004 och en coverskiva två år senare men det här känns som Marie Fredrikssons ”riktiga” comeback som soloartist.

Och den präglas mer än något annat hon har gjort av hopp, ljus och fånga dagen-känslor. Låtar som ”Det bästa som nånsin kan hända” och ”Vad vore jag utan dig”.

Till stor del är det en familje­affär, maken Micke Bolyos har producerat och skrivit merparten av låtarna. Det ger skivan en intim stämning, på gott och ont. Musiken skruvas fram med värme och stor omsorg men rör sig på i sammanhanget väldigt trygg musikalisk mark: Beatles, ballader och någon skopa 80-talsdoftande radiorock. Gamla vänner och bekanta som Uno Svenningson, Ulf Schagerström, Kenneth Gärdestad och Johan Kinde har hjälpt till med texterna.

Det känns emellanåt väl bekant och beprövat, oväntat lite 2013 och således inte riktigt så spännande som den här sortens återkomst skulle kunna bli.

Inte minst är det synd att sångerskan har skrivit så lite själv. Hennes enda låt, den lätt ”Hotel California”-anstrukna ”Sista sommarens vals”, har en sorts märg och temperament man gärna hade hört mer av.

Det ger å andra sidan anledning att hoppas på en hyfsat snar fortsättning.

Bästa spår:

"Känn dig som hemma". Per Gessles enda bidrag till skivan är en ömsint ballad om vardagskärlek. Att bygga den sortens stämningar med ord som "volleyskott" och "torktumlare" kräver både sin penna och sin röst.

Visste du att:

Sverigeturnén som Marie Fredriksson inleder i Helsingborg den 19 februari är hennes första egna på 14 år?

Lyssna också på:

Marie Fredrikssons "Efter stormen", Eagles "Hotel California", George Harrisons "All things must pass" och Per Gessles "En händig man".