Ingen kollektiv sorg – men tung stämning

1 av 7 | Foto: AP
Seymour Hoffman på Sundance-festivalen i januari 2014.
NÖJE

NEW YORK. Det vore lögnaktigt att påstå att New York stannar av efter beskedet om Philip Seymour Hoffmans tragiska död.

Men stämningen blir dov – inte minst i det West Village där den 46-årig skådespelaren var ett frekvent inslag i vardagen.

Det här är ändå en stad som värnar och älskar sina största konstnärer.

Philip Seymour Hoffman var en av USA:s mest hyllade skådespelare, men inte precis tonårsidol och inte heller den typ av celebritet kändismedia ägnar särskilt mycket trycksvärta åt.

Så det är inga hysteriska scener som möter utanför fastigheten på idylliska Bethune Street i West Village, där den 46-årige Oscar-vinnaren hittades död på söndagsförmiddagen.

Tung och beklämd stämning

Den lilla gatstumpen har visserligen spärrats av, men det är i princip bara mediarepresentanter och en och annan förundrad granne som trängs runt entrén medan utredare från New York-polisens ”Crime Scene Unit” drar på sig rymddräktsliknande skyddsoveraller och gör sig redo att syna stjärnans lägenhet.

Utanför avspärrningarna är det alldeles lugnt.

De som beundrade Seymour Hoffman, i första hand känd för påfallande seriösa roller, är helt enkelt inte sådana som efter den här sortens dystra nyheter stormar ut för att tända ljus och lägga ner blommar och manifestera kollektiv sorg.

Men det råder likafullt en tung och beklämd stämning i stan under söndagen, uttryckt inte minst i en störtflod av sympatiyttringar på sociala medier.

New York är helt enkelt en stad som värnar och älskar sina största konstnärer och en tragedi som den här gör, Whitney Houston-hysterin förutan, djupa avtryck.

En vänlig själ

I just West Village kommer Philip Seymour Hoffman också att saknas som frekvent, omtyckt inslag i gatubilden.

En god vän som har en restaurang runt hörnet, på Hudson Street, berättar att han ofta gick förbi, på väg mot favoritbarerna längre ner på samma gata.

Liksom de flesta andra celebriteter som residerar i den betagande stadsdelen – till skillnad från resten av Manhattan full av trånga, intima, vindlande gator – fick han vara ifred, West Village-bor är helt enkelt vana vid bekanta ansikten, men Seymour Hoffman beskrivs som en vänlig själ som hejade på alla och tog sig tid om någon ändå ville byta några ord.

Nu är de sista orden dock sagda.

Ytterligare en New York-ikon har gått ur tiden.