”Måste fundera ut något vettigt att säga om jag vinner...”

I kväll kan Roy Andersson vinna Guldlejonet

1 av 4
NÖJE

I kväll gäller det.

Guldlejon, något annat pris eller ingenting på film­festivalen för Roy Anderssons ”En duva satt på en gren och funderade på tillvaron”.

- Det känns lite pirrigt. Och jag måste fundera ut n­ågot vettigt att säga om jag vinner, säger Roy till Afton­bladet dagen före ­ pris­ut­delningen.

Tidigare har han kaxigt sagt att han bara ska vinna Guldlejonet. Nu tonar han ner det snacket lite grann.

- Det har varit en fantastisk tid här. All uppståndelse och allt fint gensvar vi har fått på ­filmen. Jag är nöjd om jag får ­något annat pris också. Men samtidigt… Tim Roth (”Pulp fiction”-skådespelaren som sitter i juryn) var ju närmast lyrisk över filmen när vi träffades. Vi får väl se hur det går.

Roy är i alla fall glad att det blev Venedig i stället för Cannes, där festivalcheferna fick se en ­inte riktigt färdig film.

- De sa att de helt enkelt inte förstod sig på den, säger han.

”Det är kul också”

Här i Venedig är det desto fler som har gjort det. Snacket bland journalister emellan, ­tyder på att Roy, ”Birdman” och dokumentären ”The look of ­silence” är favoriter. Sedan kan förstås juryn trolla fram­ ­någon total outsider, det ­ händer rätt ofta.

Roy Andersson har gjort 76 i­ntervjuer. I morgon far han vidare till Toronto för mer pr, när filmen visas på den filmfestivalen.

- Man är rätt slut i huvudet efter så många intervjuer. Men det är kul också. Folk har så olika ingångsvinklar. Många har fastnat för uttrycket ”jag är glad att ni har det fint” som sägs några gånger i filmen. Undermed­vetet tror jag det kommer från vad mina föräldrar sa till mig på ­telefon när jag hade f­lyttat till Stockholm och börjat på filmskolan för många år sedan.

”Får blir något fint”

Har du förberett någon tacktal?

- Jag har funderat ­lite grann. Det får väl bli något fint om vad italiensk film har betytt för mig och för hela världen.

De 10 största höjdpunkterna från Venedig-festivalen 2014

1) Roy Andersson

Jag var 15 år, precis som ­huvudpersonerna, när hans debutfilm ”En kärlekshistoria” (1970) kom, sågs och gick rakt in i hjärtan. Brukar se om den ungefär vart femte år och den står sig fortfarande som alla ­tiders bästa svenska film. Nu har det varit en stor ära och glädje att få följa regissören i Venedig. Då Roy haft samma favoritkrog, har vi småpratat l­ite varje dag. Oj, vad jag unnar denna egensinniga regissör att få höja Guldlejonet.

2) ”Birdman or (The ­unexpected virtue of i­gnorance)”

Mexikanske regissören Alejandro González Iñárritus svarta komedi om teatervärlden är kanske snäppet vassare än Roys film. Men där kommer det att bli så mycket Oscars-nomineringar att han nog inte blir allt för ledsen om den svenska filmen vinner.

3) Frances McDormand

”Fargo”-stjärnan har inte gett intervjuer på elva år. Men var bara så smart, rolig och frispråkig, när hon gjorde reklam för HBO-serien ”Olive Kitteridge”.

4) ”Im keller”

Ulrich Seidls dokumentär om vad som försiggår i österrikarnas källare, slår det mesta när det gäller mänskliga galen­skaper.

5) Adam Driver

Så bra som Lena Dunhams pojkvän i tv-serien ”Girls”. Så rolig i bioaktuella ”What if”. Så bra, både i filmdramat ”Hungry heart” och efterföljande intervju. En superstjärna i vardande.

6) ”Good kill”

Tankeväckande drama om hur USA använder drönare i jakten på terrorister. Sista filmen i Venedig var en av de bättre – precis som sista intervjun, med filmens stjärna Ethan Hawke.

7) Alexandra Daddario

Skådespelerskan som twittrade om att president Obama hade sett hennes tuttar, var filmfestivalens charmigaste ­intervju.

8) Presskonferensen för ”Nymphomaniac”

Festivalens mest oväntade inslag på en presskonferens, var när Stellan Skarsgård tog till tre ”livlinor” och ringde upp Lars von Trier.

9) Big Brother-huset

Tre norrmän, två danskar, en engelsman och en Bellman, höll jag på att skriva, har delat redaktion i ett stort hus vid en kanal på Lido. Betydligt roligare (och billigare) än att bo på hotell.

10) Trattoria Africa

Restaurang på Via Mocenigo Lazzaro 9 på Lido, ön där filmfestivalen äger rum. Så bra och prisvärd mat, att man har överseende med att det ibland är l­ite ”Pang i bygget” över personalens beteende.

...och det var sämst

Al Pacinos två filmer

Han var pratglad som få på presskonferenserna och under de få intervjuer han gjorde,

men hans två filmer – ”The humbling” och ”Manglehorn” – var lättglömda misslyckanden.

Italienska köket

Pasta, pasta, pasta… visst känns den italienska

maten ganska ordentligt överskattad efter elva dygn.

”Cymbeline”

Att flytta en Shakespeare-pjäs till en amerikansk småstad och låta alla personer bli medlemmar i kriminella mc-gäng som talar på vers, är bland det mest förfärliga jag sett på bio på åratal.