Vemodigt och drabbande

från glädje till irritation Alfred Molina och John Lithgow i ”Love is strange”.
Foto: IMAGE.NET
från glädje till irritation Alfred Molina och John Lithgow i ”Love is strange”.
NÖJE

Love is strange

Regi Ira Sachs, med Alfred Molina, John Lithgow, Marisa Tomei, Manny Perez.

DRAMA Musik av Chopin understryker det vemodiga temat i den här vardagliga och drabbande historien om George (Alfred Molina) och Ben (John Lithgow). Efter 39 år tillsammans gifter de sig äntligen, omgivna av sina vänner och släktingar. Ben har fyllt 70 och är en ängslig konstnär, George­ är musiklärare och körledare på en katolsk skola i New York. Men han får sparken av kyrkan när han officiellt kommit ut som homosexuell med bröllopet.

Ben och George har inte råd att behålla sin lägenhet när han är utan jobb. De kallar samman syskonbarn och anhöriga till ett krismöte, och får tillfällig bostad tills allt ordnar sig. Ben i ett hushåll, George hos ett annat så de kan stanna på Manhattan. Det tillfälliga blir mer långvarigt än de hoppats.

Jobbigt för George och Ben. Jobbigt för deras nya sammanboende där det blir ­olika slitningar. Bens yngre släkting, som Ben bor hos, är borta mycket på jobb medan hustrun (Marisa Tomei) är författare som försöker skriva hemma. Deras tonårsson blir störd av att tvingas dela sovrum med en äldre man.

Filmens inledande glädje följs av vardaglig irritation. Regissören Ira Sachs berättar med lätt hand om stunder av lycka och motgång. Ben är ingen stor och berömd konstnär, George ingen märkvärdig musiker. Men i sina världar är de viktiga, och de betyder mycket för varandra.

Tiden går. Det finns hoppfulla möten, det finns smärtsamma avsked. En skärva av ­livet, unik för de inblandade, lätt att känna igen sig i för alla.