Här tar vännerna farväl av Robert Broberg

Folkkära artisten fördes till sista vilan

1 av 12
NÖJE

Vännerna samlades för att ta farväl av den folkkära artisten Robert Broberg.

Under måndagseftermiddagen hölls en begravningsceremoni i Eric Ericssonhallen på Skeppsholmen i Stockholm.

– Jag är väldigt tagen av det här, säger vännen Claes Eriksson, regissör.

Den folkkäre artisten Robert Broberg fördes till sin sista vila klockan 14.00 på måndagseftermiddagen.

Familjen valde att hålla en borgerlig begravning i Eric Ericssonhallen på Skeppsholmen i Stockholm, med Noomi Liljefors som begravningsofficiant. Ceremonin var öppen för allmänheten.

– Vi träffades under tiden som jag jobbade med tv, och han såg verkligen sina medmänniskor. Han var fin, säger Liljefors till Nöjesbladet inför ceremonin. Hon har en bakgrund som dokumentärfilmare.

Mitt bland en blomsterbädd med vilda blommor fanns urnan som innehöll underhållarens aska. Ett tjugotal kransar hade skickats från vänner, gamla kollegor och beundrare.

"Tack för alla minnen", var ord som återkom fler än en gång. Det var inte bara beundrare som tackade för decennierna av underhållning med blommor. Det fanns kransar från Lorensbergsteatern, TV4, Mikael Wiehe och Stim.

”Saknar honom mycket”

Den nära vännen Lasse Hallström kunde inte närvara på grund av en filminspelning i kanadensiska Winnipeg.

– Jag saknar honom mycket, skriver han i ett mejl till Nöjesbladet.

Närvarande gäster var bland annat artisten Owe Thörnqvist, skådespelaren Tintin Anderzon, skådespelaren Göran Ragnerstam, regissören Claes Eriksson, artisten Lill Lindfors, musikern Janne Schaffer och vännen och kollegan Uffe Börjesson.

Noomi Liljefors inledde ceremonin:

– Nu har vi samlats för att dela våra minnen av honom och glädjas åt det liv och den kreativitet från när Robert levde, sa hon.

Liljefors gjorde olika nedslag i Brobergs karriär och försökte fånga essensen av hans person. Några musiknummer som framfördes av en damkör ledd av Anna Alvring var ”Gråten är en omvänd glädje” (i uppläst form ackompanjerad av en stillsam kör) och ”Låt mig få värma din frusna själ” som sjöngs a cappella av kören.

– Minnet av Robert kommer ni alla att bära med er av resten av era liv. Roberts unika avtryck lever kvar inom er. Och nu en av Roberts älsklingsmelodier, sa officiant Liljefors.

Därefter spelades en cello-version av ”What a wonderful world”. Sedan fick gästerna gå fram till urnan, eller lägga en blomma vid den. Flera av dem föll i tårar.

Ovanlig form av Parkinson

Efter begravningsceremonin skulle en privat minnesstund hållas för familj, vänner och gamla kollegor.

Sedan flera år tillbaka led Robert Broberg av en ovanlig form av Parkinson, vilket fick honom att dra sig tillbaka från rampljuset.

Den 21 juli gick den folkkäre artisten och underhållaren bort.

Sångaren hade fått palliativ vård sedan en tid tillbaka och somnade in omgiven av sin familj.

– Vi var tillsammans med familjen, har dottern Isabella Robertsdotter tidigare sagt till Nöjesbladet.

Robert Broberg blev 75 år gammal.

Vännen Mikael Wiehe träffade Robert Broberg ganska nyligen.

– Vi är i den åldern, och Robert var ännu mer i den åldern, att det är dags att hänga hatten på hyllan och säga "tack så mycket". Det tycker jag att han gjorde med flaggan i topp, sa Wiehe till Nöjesbladet efter dödsbeskedet.

Vänner och kollegor om Broberg:

Lill Lindfors, artist:

– En alldeles underbar, klurig, lite lagom galen och med ett djup. Vi jobbade med varandra på Berns så han skrev "Mitt lilla fejs " och "Älskar du mig också när du vaknar". Som har hållit genom alla år.

– Jag träffade honom senast för några år sedan. Vi spelade in några sånger ur ”Sjung med oss, Mamma!”, bland annat ”Vart ska du gå min lilla flicka”. Och några andra som Uffe Börjesson höll i. Det var ett glädjefullt möte. De senaste åren har jag inte träffat honom.

– Det var en fantastiskt fin stund i kyrkan.

Tina Ahlin, musiker:

– Jag träffade Robert för första gången när jag hade kommit in på Musikhögskolan. Det är över 25 år sedan. Att ha kommit från den världen som är väldigt notbunden och att få träffa Robert som gav väldigt mycket inspiration. För att han tänkte i helt andra banor som färger, rött och blått och det skulle glittra. Man fick en annan ingång som var väldigt inspirerande. Och han gav mig mycket mod att göra saker. Jag spelade med honom i Berwaldhallen och han fick mig att spela munspel mot orkester. Jag minns hur han ställde sig på podiet och dirigerade hela orkestern. Det här busiga modet var väldigt inspirerande.

Claes Eriksson, komiker:

– Han var en helt unik artist och vi har inte sett dess like varken före eller efter. Det kommer inte att komma någon som han igen. Jag är väldigt tagen av det här. Att han inte fick leva lite längre. Han hade haft mycket att ge fortfarande, om han inte hade fått den här tråkiga sjukdomen.

– Jag kommer att minnas hans sanslösa publikkontakt och fantastiska musikalitet. Han var en vän av orden och alla ordvändningar. Han kunde vara enormt oförutsägbar på scen, säger Claes Eriksson.

De brukade träffas på Nösund (Orust) under somrarna för att spela tennis. Båda två har sommarstugor där.

– Det var inte sedan 2009 som vi spelade senast. Och då märkte jag av sjukdomen, det var väldigt sorgligt. Sedan träffade jag honom efter det i vimlet. Man hörde hur han hade det och jag tyckte det bara var så sorgligt, fortsätter Claes Eriksson.

Han förklarar att det finns möjligen lite ånger att han inte bestämde sig för att etablera kontakt med Broberg den senaste tiden.

– Det kunde jag kanske ha gjort. Men det blev inte så. Vi hade många fina samtal på somrarna. Även när han var hos oss på teatern. Vi talade om livet och allt vad det innebär. Så vi kände varandra rätt bra.

– Han har varit en enorm inspirationskälla för mig. Han är tio år äldre än vad jag är.

Uffe Börjesson, vän och musiker:

– Jag tyckte att den var jättefin och värdig. Den var solig vilket är bra eftersom Robert älskade sommaren. Det var fantastiskt ordnat för de har lyckats fånga Roberts ande i det hela. Nu blir det en privat ceremoni med vänner, musiker och oss som har jobbat med Robert och som han tyckte om. Det ska bli jättetrevligt att få sitta ner och träffa folk som vi inte träffat sedan Globen-tiden på 1990-talet.

Han uppträdde sista gången med Broberg på Storsjöyran 2010.

– Det var avslutningen på en turné. Vi gjorde ett femtiotal spelningar, fortsätter han.

Börjesson har träffat Broberg ungefär en gång i månaden fram till slutet.

Tintin Anderzon, skådespelare:

– Jag kommer att minnas hans fantastiska musik. Allt han har gett.

– Jag kände honom och träffade honom när jag var 18 år och intervjuade honom i ett program. Sedan träffade jag honom lite sådär under åren. Det var många år sedan jag träffade honom sist. Och det var under premiären av ”Låt den rätte komma in” (2008).

Michael Malmgren, basist i Bo Kaspers Orkester:

– Jag minns honom från perioden då jag spelade med honom och var kompis med honom. Det var under skivan ”Flygeltur”. Man blir ju kompis och jättenära med Robert. Vi hade otroligt roligt ihop under 1-2 år. Efter några år började jag spela med Bo Kaspers Orkester och jag han gjorde sina Globen-konserter. Vi började gå på varandras konserter och tog upp kontakten igen. En kul grej hände. Jag hade inte sett honom på flera år och han dök upp i en röd amerikanare på Stureplan. Han får syn på mig och tvärstannar i rondellen. Bilarna börjar tuta. Då tog vi upp kontakten igen. Senast jag träffade honom var för tre år sedan. Då sa han att han hade ryggskott. Men jag antar att det inte var just ryggskott det var.

Janne Schaffer, artist:

– Det var en fantastisk ceremoni. Jag träffade Robert första gången 1963 och började jobba ihop 1971. När han gjorde runda skivan med hål i mitten som inte fick spelas på radio. Det beskrev Roberts liv väldigt fint och "Låt mig värma din frusna själ" var jag med och spelade in. Det är alltid speciellt att vara med när en konstnär skapar ett verk. Det finns många minnen. Jag såg alltid fram emot en inspelning med honom för det kunde hända oväntade saker som han fångade i luften. Det var kul att han var så kreativ.

Wille Crafoord, artist:

– Varje gång himlen är så här Brobergskt blå tycker jag vi alla ska tänka på honom. Och för min egen del kommer han alltid att vara ett stort inspirationsmoment att ha i bakhuvudet när man själv skapar. Han var så fri i sitt skapande. Han gav alla en trampolin till att vara fria i hela sitt förhållningssätt till konst och musik.

– Framför allt har han varit viktig för mig i musiken. Sedan att han har dykt upp i privata sammanhang och levt upp till mina förväntningar om honom har varit magiskt. Min relation till honom går främst via texter och bild.

Daniel "The moniker" Karlsson, artist:

– Jag träffade honom dagen jag fyllde 30 år och hade precis haft Robert Broberg-stund hemma. När jag klev av tunnelbanan träffade jag honom och såg honom. Då berättade jag hur mycket han hade betytt för mig.

"The moniker" är en beundrare av Broberg, och uppträdde under minnesceremonin.