Slår tillbaka mot ”Snoppen och snippan”-Johan

Nominerade Anna Charlotta Gunnarson går till försvar

1 av 3 | Foto: ANDREAS HILLERGREN
Anna-Charlotta Gunnarson.
NÖJE

Mannen bakom Barnkanalens ”Snoppen och snippan”-låt gick hårt åt Grammisjuryn och de nominerade bidragen i Årets barnalbum.

Nu slår nominerade Anna Charlotta Gunnarson tillbaka.

– Det säger mer om honom, säger hon till Nöjesbladet.

I går gick mannen bakom Barnkanalens populära ”Snoppen och snippan”-låt, Johan Holmström, till storms mot årets Grammisnomineringar.

– Jag blev inte ens nominerad. Det är någonting som inte står rätt till. Det är alltid obskyra jävla grejer som blir nominerade. Alltid så in i helvete trångt och smalt. Elitistisk skit, som juryn prackar på barn, sa han till Nöjesbladet då.

”Jobbat som galningar”

Det får tv-profilen och låtskrivaren Anna Charlotta Gunnarson , en av upphovsmännen till det nominerade bidraget ”12 sånger om månaderna” att reagera.

– Det var lite oskönt. Han är lite dålig förlorare kanske. Vi har jobbat som galningar i fyra år med vår skiva, vår ambition är att skapa en ny låtskatt för barn om månaderna. Vi har gjort djup research, samarbetat med symfoniorkester, vårt arbete har nog varit på ett annat sätt än hans.

– Även om du har en hit så hjälper ju inte det om du tävlar i albumformen. Det är som om Måns Zelmerlöw blivit upprörd över att han inte nominerats till årets album trots sin hit med ”Heroes” och dissat Seinabo Sey och Adam Tensta, säger hon.

”Oskönt och onödigt”

Hon reagerar även på Johan Holmströms ordval.

– Jag tycker att det är oskönt och jävligt onödigt att klaga på andra människor. Jag har hållit på med barnmusik i 12–13 år och skrivit runt 80 barnlåtar som inte heller blivit nominerade. Vi arbetar båda med ”Bolibompa”, ska vi bråka eller hjälpa varandra?

Tar du åt dig?

– Nej, det säger mer om honom. Han vill nog gärna ha uppmärksamhet och utnyttja sin tid i rampljuset.

Hon menar att det rör sig om den eviga konflikten mellan kommersiellt och ”fint”.

E-type brukar alltid gå ut, andra också och: ”vi är skitfolkliga, varför är inte vi nominerade?”. Men det är inte folkets röst, det är en jury som väger in många parametrar, inte vad som är folkligt.

Vill ta udden av attacken

När Nöjesbladet åter når Johan Holmström vill han ta udden av attacken mot de nominerade bidragen.

– Det var inte min utgångspunkt att de andra nominerade skulle ta illa vid sig. Min reaktion är mot Ifpi och juryn.

Du kallar de nominerade bidragen för ”elitistisk skit”, ”trångt”, ”smalt” och ”obskyrt”.

– Ja det gjorde jag, men utgångspunkten är hur juryn väljer. Kollar man bland gamla bidrag är det mycket man aldrig hört talas om. Det verkar som att barnmusiken ska vara svår och kulturell, det anses inte fint nog med pop.

En hitlåt behöver inte göra hela albumet värt en nominering?

– Nej, det resonemanget förstår jag, men jag vet vilken kvalitet vår skiva håller. Det håller hela vägen.

Har du hört något av de nominerade bidragen?

– Nej det har jag inte.

Men du går hårt åt själva bidragen.

– Ja, men det är riktat mot juryn och inte bidragen. Att jag formulerar mig så är för att jag är skitförbannad. Jag har inte hört de andra produktionerna, det är säkert jättetrevligt med Norrköpings symfoniorkester och Tomas von Brömssen. Det jag ifrågasätter är juryns kriterier.