”Det skulle jag aldrig äta på julbordet”

Så äter Lundgren och Haag i jul

1 av 3
Lundgren och Haag.
NÖJE

De har ätit det mesta i ”Historieätarna”.

Men när det kommer till julbordet finns det en gräns - även för Lotta Lundgren.

– Köttbullar och prinskorvar är jag inte intresserad av, säger hon till ­Nöjesbladet.

Tusen år på 24 dagar.

I ”Tusen år till julafton” har Lotta Lundgren och ­Erik Haag rest genom svensk historia.

Och de landar mitt i vårt traditionella julbord.

– I dag tittar vi på när ­olika saker ­kommit in på julbordet, jag tror att man kan få stöd i sitt eget julfirande genom att titta på julkalendern, säger producenten Karin af Klintberg.

Lotta Lundgren har ett närmast rituellt förhållande till julmaten.

– Att äta den där maten så som den en gång har serverats är att ta kontakt med det förflutna, att ta samma smak i mun som mina släktingar hade för 700 år sedan på julafton.

Är det något på julbordet du inte äter?

– Jag undviker allt som tillkommit efter 1910, säger hon och skrattar.

Vadå?

– Köttbullar och prinskorvar är jag inte intresserad av. Inte rödbetssallad heller, det är 70-talsmat. Då levde jag ju, så jag behöver inte ta kontakt med 70-talet på det viset. Jag tycker att det är flottare att gå några generationer längre bak, ­säger Lotta Lundgren.

Firar kvinnliga frigörelsen – med korv

Parhästen Erik Haag tackar dock varken nej till köttbullar eller prinskorv.

– Jag som gillar det kan äta dem och tänka att jag ­firar den kvinnliga frigörelsen. Man kan nämligen ­berätta historien om den av kvinnans frigörelse genom att titta på julbordet och tänka ”nu finns det de här kött­bullarna från Scan och prinskorvar som är gjorda i fabrik”. Det är bara för att vi inte har en kvinna som är hemma och jobbar heltid i köket och hackar saker. Hon är ute och jobbar, därför är det förproducerade charkuterier på julbordet.

Lotta Lundgren sticker in:

– Det är fint av dig Erik.