Henrik Schyffert om skammen när han inte hjälpte till

Förklarar sitt flyktingengagemang

1 av 3 | Foto: CAROLINA BYRMO
Henrik Schyffert.
NÖJE

I ett nytt facebookinlägg skriver Henrik Schyffert vad som på senare år har fått honom att engagera sig i flyktingfrågor.

Han berättar att allt började på 90-talet när han inte gjorde någonting.

Henrik Schyffert har fått mycket kritik när han i ett facebookinlägg om flyktingar skrev att det kostar oss två pizzor, en stor läsk och ett Netflix-abonnemang att rädda 80 000 flyktingar under ett år.

Förklarar i nytt inlägg

I ett nytt inlägg förklarar han sitt engagemang. Som började på 90-talet. När han gjorde… Ingenting för Jugoslaviska flyktingar. Nu förklarar han hur engagemanget i höstens flyktingkatastrof väcktes:
”Den 11:e juni 1995 knuffades 8000 bosnier av lastbilar och motades in i skogen utanför Srebrenicia i forna Jugoslavien. Pojkarna och männen avrättade systematiskt och knuffades ner i stora massgravar.” 
1995 var Henrik Schyffert 27 år och en hyllad person i Stockholms mediavärld.

”Samtidigt den sommaren i Stockholm så satt jag i min hippa Public Enemy T-shirt och skrev på en sketch till NileCity som handlade om en man som var utklädd till en lakritsgubbe. F.d Jugoslavien låg i ruiner och 2,2 miljoner Bosnier och Serbier flydde landet. Av dom kom över 100 000 till Sverige. Det var vilda diskussioner om vi svenskar skulle klara av att hjälpa så mycket människor. ”Vi har inte råd” skrek folk!”

Tillfrågad att hjälpa till

Den sommaren blev han tillfrågad att hjälpa till när det behövdes pengar till flyktingläger. Han blev tillfrågad att vara med i olika kändisinsamlingar.

”Jag sa nej till allt sånt för att jag tyckte att välgörenhetskonserter var ’töntiga’.”

Anpassade sig bra

Han förklarar att det senare visade sig att de flesta flyktingarna anpassade sig bra. När han sedan fick se en dokumentär om massakern i Srebrenicia kapitulerade han:
”Där visades en liten videofilm av tre pojkar som motas in i skogen. En av dom hade samma Public Enemy tröja som jag hade haft den sommaren. Då ramlade till slut 10-öringen ner hos mig. Det var samma. Vi var samma. Vi är samma.”
Nu skriver Henrik att allt har förändrats.
”Sedan dess har jag skämts som en hund för att jag inte gjorde nånting när jag hade chansen. Och även om jag inte kan ha det ogjort så ska jag i alla fall se till att i framtiden ska jag alltid göra vad jag kan OAVSETT vad folk tycker och tänker...”

Läs inlägget i sin helhet här