Expertens kritik mot ”Antikrundan”

1 av 3 | Foto: EIVIND VOGEL-RÖDIN
Peter Pluntky tror att det bästa redan visats i ”Antikrundan”. En av orsakerna – det bor inte så många i Sverige.
NÖJE

Det börjar ta slut på antika objekt i Sverige.

”Antikrundans” experter får det därför svårare att hitta guldkorn.

– Ibland får man koka soppa på en spik för att få ihop programmet, säger experten Peter Pluntky.

Förra veckan började säsong 27 av SVT:s ”Antikrundan”. Programmet där programledaren Anne Lundberg tillsammans med antikexperter reser landet runt för att hitta värdefulla och historiska föremål. Med det blir allt svårare.

– Det är väl så att det bästa har redan visats. Det bor inte så många i det här landet. Alla är ganska medvetna i dag om vad de har, säger en av programmets före detta experter Peter Pluntky.

”Genomgående dåliga grejer”

Han tycker det är ”magert” innehållsmässigt och att det inte är någon kvalitet på prylarna, men poängterar att det inte är produktionens fel.

I premiäravsnittet blev en gammal atlas huvudnummer. Den värderades till en halv miljon kronor.

– Genomgående var det väldigt dåliga grejer. Atlasen var en höjdare. Container-stolen var lite kul. Annars var det inget upphetsande, säger Peter Pluntky.

Men produktionen bakom ”Antikrundan” märker inte av något uttömt Antiksverige.

– Vi pratar själva om det varje år. Men fortfarande hittar vi saker som folk haft på vindar, källarförråd eller köpt på loppis, säger programmets producent Pernilla Månsson Colt.

Antikmarknaden förändras

Däremot förändras efterfrågan på marknaden och nya objekt blir trendiga.

– Objekt som var dyra för åtta år sen är billigare i dag. Som stora målade skåp. Vi kunde ha skåp värda flera hundratusen. De är värda under hundratusen i dag. Prismässigt går det upp och ner, säger Pernilla Månsson Colt.

Peter Pluntky ser också hur värdet på olika saker förändras genom åren.

– Folk tror att ju längre de sitter på en grej desto värdefullare blir det. Men det är faktiskt inte fallet. Det går mode i prylarna, säger han.

Små förändringar har gjorts för varje år men någon uttalad målsättning om hur programmet kan förnyas finns inte.

– Vi försöker hela tiden se vad vi kan göra för att göra det lite krispigare och fräschare. Men en framgångsfaktor i programmet är att ursprungsidén är så bra att man inte behöver uppfinna hjulet en gång till, säger Pernilla Månsson Colt.