Stå upp, Sverige!

Publiken skriker. Tjejrösterna skär igenom.

Björn Gustafsson är tio minuter in i sitt och kvällens huvudnummer.

Det är en onsdag kväll i mitten av april och klubben RAW har lockat över 500 besökare.

Få är över 25 år. Och fler än hälften av dem sträcker upp handen mot det skinnklädda Stureplanstaket på frågan om det är deras första stand up-kväll.

Det fanns en tid då den frågan hade varit lönlös.

150 personer hade samlats på en övervåning i Gamla stan.

En krog av den gamla skolan. Antik takmålning, skeva vägar.

Då löd frågan: Vad är stand up?

Adde Malmberg, producenten Bertil Goldberg och tv-mannen Jonas Hallberg hade funderat i ett års tid.

Nu, måndagen den 3 oktober 1988, skulle de visa upp sitt svar.

– Innan dess hade man bara hört talas om stand up. Vissa trodde att det var något improviserat, andra något väldigt politiskt, nästan som en gerillaverksamhet, säger Adde Malmberg, 52.

Han pausar och minns tillbaka. Sen säger han:

– Min känsla var väldigt stark redan från början. Genren skulle passa Sverige perfekt.

Utövarna superstjärnor

20 år senare har svensk stand up inte bara flyttat från en nu nedlagd krog i Gamla stan – till innerstadens mest glamourstinna vägkorsning.

Den har nått ännu längre.

Genren har förskansat sig en fast plats i det svenska folkhemmet.

Du ser dess utövare varje dag, på tv och i tidningar.

De turnerar land och rike runt och säljer ut teatrar på egen hand.

Till och med när kronprinsessan firar 30 år kliver de in, som lekledare.

Svensk stand up är större än någonsin.

– Och det kommer bli ännu större. Jag var till exempel på SVT häromdagen och räknade det till 13 stand up-komiker som jag mötte i korridorerna. För fyra år sedan hade folk bara skrattat åt den tanken, säger Mårten Andersson, komiker och grundare av RAW.

Han fyller 34 vilken dag som helst och räknar sig själv till den andra av tre generationer av svenska komiker.

Tre vågor som sköljt över landet.

Andravågare

– Den första var SUCK-vågen med komiker som Lennie, Adde, Babben, Ulla Skoog och Peter Wahlbeck. Den andra började 2000 med ”Stockholm live” och Stockholm Comedy Club med bland andra mig, Janne Westerlund, Magnus Betnér, David Batra och Johan Glans, säger Özz Nûjen, 32, känd stand up-profil och rektor för skolan Stand up star.

Att en stor del av hans uppdelning följer tv-program är ingen slump.

Två år efter krubban i Gamla stan valde SVT att satsa på stand up.

De var landets enda tv-bolag och ”Släng dig i brunnen” blev en given succé som sändes i tio säsonger mellan 1990 och 1999.

Stand up-etableringen var total.

Men under ytan började humorformen sakta att utarmas.

– Den stora orsaken var att vi var för få som kunde yrket. Det var för många dåliga komiker ute. Och i mitten av 90-talet blev också stand up:en väldigt politiskt korrekt. Inget stack ut och allt var medhårs. Då kände jag att det här kommer att dö om det fortsätter, säger Lennie Norman, 59, en av pionjärerna.

Enligt flera komiker var det under slutet av 90-talet ingen som ville ta i svensk stand up med tång.

Tv-kamerorna slocknade. Trycksvärtan bleknade.

Genren var nere för räkning. Men reste sig på nio.

I september 2001 flyttade en cool killing som själv länge grinat åt de inhemska utövarna till New York för att lära sig läxan.

När han kom tillbaka ett år senare beredde han vägen för svensk stand ups tredje våg.

Den kanske starkaste hittills.

Boom i tv

– Den dagen Henrik Schyffert började med stand up ringde jag Adde och sa att nu ska du se att det vänder. Och det var precis vad som hände. Plötsligt blev medierna intresserade igen. Och genom tv kom boomen och alla började dra i komikerna som tusan, säger Lennie Norman.

Henrik Schyffert, 40, vill inte se sig själv som någon Messias. I stället menar han att dagens stand up-hysteri är ett resultat av många komikers hårda arbete.

Må så vara, men faktum kvarstår. Aftonbladet har talat med ett tiotal komiker i olika åldrar.

Alla säger de samma sak.

– När han, den coolaste av dem alla, började göra stand up riktades allt fokus mot oss. Tv-bolag började inse att det här är en guldgruva som de dissat. Det blev intressant igen, säger Mårten Andersson.

En vecka efter intervjun skriver han själv ett kontrakt med SVT för att göra RAW till ett tv-format.

Programmet kan bli det första på lång tid som koncentrerar sig på ren stand up.

Den unga generationen kan återigen få genren serverad i vardagsrummet.

Just det tror Lennie Norman är och har varit en avgörande anledning till att humorformen nu klivit in i en ny storhetstid.

– Ta Björn Gustafsson som exempel. Han var fyra år när vi började och har vuxit upp med att se stand up comedy. Vi hade sneglat på USA och England. Men den svenska humorscenen var ju Hasse & Tage, Magnus & Brasse och lite Casinorevyn. Vi hade ingen i den här traditionen att titta på, säger han.

I dag är klimatet annorlunda. Våren är bevis nog.

Teatrar och konserthus, städer från norr till söder – allt tas över av landets ståuppare.

”Tricket är att stå kvar”

– Just nu är det mycket lampor på oss. Trubaduren är kanske på väg in i mörkret som krogunderhållning. Tricket är att stå kvar på snurrscenen. När ljuset vreds bort mellan 1996 och 2002 fortsatte folk att jobba ändå – det är det som gör att stand up nu fungerar igen, säger Henrik Schyffert.

Med ett ständigt förlängt spelschema för enmansshowen ”The 90’s – ett försvarstal” har han förvandlat sin stand up till en kassasuccé.

Mårten Andersson uppskattar att ett 40-tal personer i Sverige i dag lever bra med stand up som sin enda inkomst.

Och det finns ungefär lika många klubbar runt om i landet – som ständigt lockar ny publik och nya förmågor.

Hans eget RAW är bara ett exempel i raden.

Björn Gustafsson tittar ut över den fullsatta lokalen och plockar upp en gitarr.

Han avslutar kvällen med den egenskrivna låten ”Lyssna till ditt hjärta”.

I refrängen klämmer han i:

– Vi ska ligga med varandra, jag är kille du är tjej. Så för fan ta dig samman och följ med hem till mig.

Publiken står upp.

Men viktigare är.

Sverige står upp, för svensk stand up.