Så minns vännerna Åke Cato

1 av 4 | Foto: VERONICA KINDBLAD
Björn Skifs jobbade med Åke Cato på 1980-talet främst i samband med ”Nöjesmassakern”: ”Det är med vemod, men ändå med glädje som jag minns Åke”
NÖJE

Vännerna sörjer Åke Cato som dog under onsdagen efter en tids sjukdom.

– Jag kommer minnas honom med stor saknad. Han lämnar ett stort tomrum i underhållningsbranschen, säger Lill Lindfors.

Åke Cato blev 82 år gammal
Foto: OLA TORKELSSON / TT
Åke Cato blev 82 år gammal

Vännen Mikael Neumann, 66, arbetade tillsammans med Åke Cato i över 20 år. Bland annat skrev de flera folklustspel åt Eva Rydberg på Fredriksdalsteatern i Helsingborg.

– Det finns få människor som kunde sätta tummen på rätt humoristiska saker som Åke kunde. Jag kommer minnas hans roliga torra humor och alla våra timmar tillsammans. Jag har skrivit ihop med Åke sen drygt 20 år. Han har kämpat in i det sista. Han hade det fina draget att trots att han var sjuk så ville han aldrig ömkas. Han ville aldrig att man skulle tycka synd om honom, säger Neumann.

”Jag minns honom med glädje”

Anders Gerdin, 72, Aftonbladets tidigare chefredaktör, jobbade tillsammans med Åke Cato på Aftonbladets nöjesredaktion. Cato började som reporter och krönikör 1974 och avslutade sin fasta anställning 1989 och blev frilansande krönikör.

– Åke skrev varje vecka krönikor på sitt eleganta och underfundiga sätt som var väldigt populära hos läsarna. Vi var då ett ganska ungt gäng på nöjesredaktionen och Åke var lite äldre och visare än vad vi andra kanske var. Han utvecklades till textförfattare och har skrivit revyer, böcker och manus. Så Åke var en uppskattad kamrat på nöjesredaktionen, säger Gerdin.

Den folkkära artisten Björn Skifs, 69, jobbade med Åke Cato på 1980-talet främst i samband med ”Nöjesmassakern”.

– Där fick jag vara med på ett hörn. Det var en väldigt mysig tid. De där gubbarna var inte riktigt kloka. Det var så mycket galet som hände och deras idéer var ganska knäppa, och det tilltalade mig. Han var inte bara skribent och textförfattare, utan också en naturlig sketchbegåvning, säger han.

– Jag minns honom med glädje, det måste jag säga. Det kanske är framför allt sketchen där han spelade Jesus mot mig. Den finns på Youtube fortfarande. Jag spelar en gubbe som möter Jesus och fattar inte vem det är. Folk frågar fortfarande efter den. Det var Åkes idé. Det är med vemod, men ändå med glädje som jag minns Åke, fortsätter Skifs.

”Lämnar ett stort tomrum”

Lill Lindfors, 76, har känt Åke Cato sedan 60-talet. Bland annat skrev han och Björn Barlach texten till Lills melodi och skapade tillsammans succélåten ”Musik ska byggas utav glädje”. Cato skrev även den svenska texten till ”Mördartango” och mängder av andra texter som Lill Lindfors framfört. Nu sörjer hon sin vän och kollega.

– Jag har jobbat med Åke ända sedan 60-talet till och från. Han har varit en stor bidragande orsak till mina framgångar med sina texter, sina geniala, humoristiska infallsvinklar, säger hon.

– Jag kommer minnas honom med stor saknad. Han lämnar ett stort tomrum i underhållningsbranschen.

Åke Cato skrev filmmanus till två framgångsrika 80-talskomedier ”Gräsänklingar” och ”Smugglarkungen”. Janne ”Loffe” Carlsson, 79, spelade stora roller i båda.

– Han har skrivit manus till olika saker som jag har gjort. Det var en jävla rolig gubbe. En gång skrev han ett kåseri som jag läste och den var så jävla rolig att jag gjorde en monolog på den och körde. Det blev han jävligt glad för, säger han.

Loffe konstaterar att Cato var betydligt mer allvarlig privat än i yrkesrollen.

– Vi hade dock väldigt skojigt tillsammans och blev rätt så goda vänner. Jag har fina och ljusa minnen av Åke Cato. Det är tråkigt att han har gått bort, men vi är alla på väg åt det hållet, säger han.

”Umgicks i ungdomen”

Regissören och skådespelaren Gösta Ekman, 77, gjorde också en av huvudrollerna i ”Gräsänklingar” som skrevs av Åke Cato och Jan Richter.

– Det var tråkigt att höra, men så ser verkligheten ut. Vad skönt att han blev så pass gammal i alla fall, säger Ekman när han nås av dödsbeskedet.

– Jag tror att vi träffades på slutet av 50-talet eller början av 60-talet. Jag minns honom som en i stort sett jämnårig, allmänbegåvad människa med humor. Men vi har inte setts på decennier, det är nästan så att man kan säga att vi umgicks i ungdomen. Jag jobbade lite med honom och Janne Richter, de skrev ju ihop. Vi skrattade mycket tillsammans, han var en varm människa med humor och det är jag barnsligt förtjust i, säger Gösta Ekman.