Leonard Cohens 11 bästa låtar

Nöjesbladets Håkan Steen listar

1 av 3
Leonard Cohen.
NÖJE
Håkan Steen.
Håkan Steen.

1. ”Famous blue raincoat” (1971)

En sann evergreen, en ballad som får lyssnaren att bryta ihop vid första lyssningen. Den briljant avskalade melodin bär upp texten som får bilder att flimra i skallen. Öppningsraderna sätter scenen perfekt: ”It’s four in the morning, the end of December/I’m writing you now just to see if you’re better”.

2. ”Bird on the wire” (1969)

Skörheten, intimiteten, poesin... det är inte svårt att förstå att den här balladen hör till Leonard Cohens allra mest tolkade. Countrysångaren Kris Kristofferson lär ha sagt att textens öppningsrader ska stå på hans gravsten: ”Like a bird on the wire/like a drunk in a midnight choir/I have tried in my way to be free”.

3. ”Hallelujah” (1984)

Omöjlig att komma runt. Men det var andra låtar som rönte mer uppmärksamhet när albumet ”Various positions” kom 1984. Först när Jeff Buckley gjorde en cover 1994 blev låten en evergreen. Sedan dess har den med variernde framgång tolkats av otaliga artister, däribland Rufus Wainwright, K D Lang, Peter Jöback och Carola.

4. ”Heart with no companion” (1984)

Närmast en modern folksång, stolt och värdig. En låt till alla som känner någon form av saknad eller ett eller annat slags hål i tillvaron, och en uppmaning om att kämpa vidare: ”For the heart with no companion/For the soul without a king/For the prima ballerina/Who cannot dance to anything”.

5. ”Tower of song” (1988)

Dokumentären ”Leonard Cohen: I’m your man” från 2006 är en av de senaste årens mest hyllade musikfilmer, med Cohen-tolkningar av artister som Nick Cave, Martha Wainwright och Jarvis Cocker. Finast är en specialversion av den intima balladen ”Tower of song”, där Cohen kompas av U2 och världens största rockband förvandlas till stolta småkillar.

6. ”Suzanne” (1967)

Öppingsspåret på debutalbumet ”Songs of Leonard Cohen” har genom åren förmodligen fått tusentals romantiska unga män med poetiska ambitioner att gå ut och köpa en gitarr. Suzanne hette Verdal i efternamn och var när låten skrevs tillsammans med en av Cohens konstnärsvänner. Hon har i intervjuer förnekat att hon och Cohen hade en sexuell relation, trots att texten går att tolka så. Bland andra Anni-Frid Lyngstad och Nina Simone har gjort covers.

7. ”Everybody knows” (1988)

Succéalbumet ”I’m your man” hade en för det sena 80-talet väldigt typisk produktion, som kunde ha fått musiken att åldras illa. Men låtarna på skivan är så starka och en nytänd Cohen sjunger dem med så mycket värdighet och impact att man lätt bortser från vissa synthar och trummaskiner. På senare år har den här bittert humoristiska blicken på mänskligheten alltid hört till topparna på Cohens konsertrer.

8. ”Anthem” (1992)

En av många intressanta saker med Leonard Cohen är att han gjorde flera av sina bästa skivor sent i karriären. Som ”The future” från 1992. Där finns den här balladen, med den odödliga raden ”There is a crack in everything, that’s how the light gets in”. Håkan Hellström lånade den till låttiteln ”I sprickorna kommer ljuset in” på sitt senaste album.

9. ”So long, Marianne” (1967)

Leonard Cohen mötte norskan Marianne Ihlen på den grekiska ön Hydra 1960. De var ett par under 60-talet och Ihlen har ofta beskrivits som hans musa. En kort tid innan hon gick bort tidigare i år skrev Cohen ett brev till henne, uppenbarligen med en föraning om att han själv inte hade långt kvar: ”Jag vet att jag är så nära bakom dig att om du sträcker ut handen tror jag att du kan nå min. Farväl min gamla vän. Evig kärlek. Vi ses längre fram på vägen”.

10. ”You want it darker” (2016)

”I'm ready, my lord.” Precis som David Bowie visste Leonard Cohen att albumet han släppte i år skulle bli hans sista. You want it darker” är ett långt mörkt farväl. Men också nu med det trygga, cohenska ljuset sipprande in genom en spricka. Han är klar, redo att gå vidare. En urstark final.

11. ”Chelsea hotel #2” (1974)

Sången handlar om en intim stund på det berömda konstnärshotellet i New York, med den klassiska raden ”Giving me head on the unmade bed, while the limousines wait in the street”. Sångaren avslöjade en gång från scenen att kvinnan i texten var Janis Joplin, vilket han senare ångrade.

Några Cohen-klassiker som egentligen också kunde ha platsat på listan: ”I’m your man” (1988), ”First we take Manhattan” (1988), ”Ain’t no cure for love” (1988), ”Take this waltz” (1988), ”Dance me to the end of love” (1984), ”Joan of Arc” (1971), ”Sisters of mercy” (1967), ”Don’t go home with your hard-on” (1977).