– Jag har bett om förlåtelse

– Jag vill inte göra någon kurva över mitt liv, säger Sven-Erik Magnusson, 65, när vi pratar om hur vi ska göra intervjun.

Hur gör man då en intervju med en man som har arbetat som artist i nära ett halvt sekel?

På gatan utanför hotellet där vi sitter pågår Sundsvalls gatufest, en musikfest som är ett kärt återseende för Sven-Ingvars.

– Sundsvall är ett underbart ställe, publiken är fantastisk här. Ingvar brukar egentligen inte vara med på turné längre, han tycker det är lite jobbigt. Men jag ringde och frågade honom och han sa ’ja, fan vad kul. Det gör vi’, säger Sven-Erik Magnusson.

Han säger själv att inledningen på året varit tuff.

– Det har varit en tung vår. Det var väldigt trist med Thores (Skogman, reds. anm.) bortgång. Livet var hårt mot Thore på slutet: hustruns bortgång, hjärtoperationer, och så bröt han benet två gånger. Det kändes tungt och jag tänkte på hur det måste ha känts för Thore. Det gjorde mig ont, säger Sven-Erik.

”Väldigt sorgligt”

Vännen och låtskrivaren Thore Skogman gick bort i slutet av förra året.

I maj gick även Sven-Ingvars förre trummis, Robin Bailey, bort efter en tids sjukdom.

– Jag är ledsen att han gick bort så tidigt i livet. Han var en god vän och en väldigt duktig trummis. Det är väldigt sorgligt. Alltid när folk lämnar jordelivet för tidigt känns det sorgligt, säger Sven-Erik, där vi sitter i hotellbaren.

– Det har varit en sådan vår som man tänker ”tar det aldrig slut?” Men det kanske är den tiden nu, även om det funnits glada händelser också.

Som, till exempel, att han har blivit morfar, till Theo, snart sju månader. Dottern Johanna bor vanligtvis på Mallorca men är hemma i Sverige tillsammans med Theo hela sommaren.

Hur är du som morfar?

– Jag är väldigt barnkär, leker mycket. Och nu har han blivit såpass stor att man törs ta i honom utan att man tror att man ska råka göra honom illa.

Hur känns det att bli äldre?

– Det är otroligt privilegierat att få vara frisk och kry och fortfarande kunna stå på scen som vi gör. Jag åkte på ett diskbråck i fjol, så nu kan jag inte hålla i gång på samma sätt. I dag mår jag skapligt, lite ont ibland men det är inget folk ser, tror jag. Ett visst svinn får man räkna med, säger han och skrattar högt.

Nu mår han bra.

Men det har tagit sin tid.

För två år sedan handlade det mesta kring Sven-Erik Magnusson i media om rattfylla, alkoholism och fängelsestraffet – något han själv helst vill lägga bakom sig.

– Man får inte göra backspegeln större än framrutan. Jag har tagit konsekvenserna av vad jag gjort och bett om förlåtelse. Och jag känner att jag har blivit förlåten också. Men

ibland poppar det ju upp saker som påminner en, som det där med Daniel, till exempel.

”Ett uppvaknande”

Han syftar på Daniel Carlsson, värmländsk rallystjärna, involverad i ett stort projekt mot rattonykterhet, som på midsommardagen åkte fast för rattfylla några mil utanför Karlstad.

– Det är ju synd, väldigt tråkigt. Jag tänkte på honom då, jag tänkte att jag vet hur det känns. För mig blev det ett uppvaknande, verkligen. Och jag är ju inte ensam om det, säger Sven-Erik.

– Jag blev ju ganska misshandlad i pressen när det hände, det pratades mycket. Men precis som jag känner att jag blivit förlåten, har jag förlåtit för det.

Första låten på konserten i Sundsvall är ”Börja om från början”.

Och den jublande publiken verkar ha förlåtit för länge sen.