Här är trojkan som dominerat året.
Robert Wells sålde över 200 000 biljetter till sina "Rhapsody in rock"-turnéer som omsatte cirka 100 miljoner kronor.
Emma Andersson från "Expedition: Robinson" och Qristina Ribohn från "Farmen" provocerade tillsammans nära fyra miljoner dokusåpatittare varje vecka.
Aftonbladet sammanförde trion för en hård men rättvis genomgång av nöjesåret 2001.
Emma: Det har påverkat mig otroligt mycket. Mitt liv är helt nytt nu. Det har i och för sig varit jobbigt med en del skriverier, men jag har valt att se det som reklam och utnyttjat det till min fördel. Jag vill ju nå ut med det jag vill säga.
Qristina: Min taktik har helt enkelt varit att bojkotta tidningar som skriver en massa skit. Jag pratar inte med dem. Det är en sak att skriva och en annan att skriva det som är sant. Men ibland glömmer jag bort att folk faktiskt vet vem man är. Man blir förvånad när man inte behöver betala för sig eller när det dyker upp ett punkargäng som man tror ska ge en stryk och så vill de bara ha autografer.
Robert: Ibland fattar jag nästan inte att det är mig det står om i tidningen. Det är så overkligt.
Q: Sen kan jag ju tycka att det hade varit bättre att vara känd för att kämpa för ökat bistånd till de hemlösa. Men det ena behöver kanske inte utesluta det andra.
R: Något jag aldrig pratar om är privatlivet. Är det något sammanhang jag minst av allt har behov av att synas i så är det just privat. Den integriteten är viktig för mig även om det finns många som ser ett egenvärde i att synas.
E: När jag gör intervjuer nu försöker jag styra in det på mitt yrkesliv som sångerska. Det har skrivits så mycket om "Robinson" och mina bröst. Nu vill jag fokusera på det jag gör.
Q (till Emma): Jag har lyssnat på din skiva, den är halvbra. Du håller tillbaka för mycket.
E: Jag har en annan singel på gång nu. I den får jag verkligen skrika ut.
Q: Jag försöker också hålla mitt privatliv utanför, mina söner, mina två män.
R: Du har två män? Kanon!
Q: Ja, det är privat. Men resten har jag inga problem med. Jag menar, det jag har gjort har jag ju gjort. Och det är inget jag har ångest för att tala om.
R: I början av min karriär, när jag var ihop med Annika Jankell, ställde vi faktiskt upp och gullade i någon tidning. Efteråt tänkte jag att "va fan är det här?". Egentligen gillar jag ju inte att läsa sånt där själv.
Q: Nej, och såna där gullreportage säger ju en hel del om det par som ställer upp. De som har det behovet har det nog inte så bra hemma. Jag kommer faktiskt ihåg det där reportaget. Du såg väldigt obekväm ut.
R: Ja, och så tog det ju slut också (skratt).
E: Whitney Houston kommer inte att leva länge till om hon fortsätter så här.
Q: Nej, Mariah Carey är ju bara en osäker liten tjej med fel folk runt sig. Men Whitney Houston - hon har ju för fan knarkat så mycket att hon inte kan gå. Och så har hon gift sig med fel man.
R: Men det är otroligt hårt att vara artist i USA, det såg jag när jag var där. Det är verkligen business och "sälj plattor fort som fan". Artisten är bara ett objekt.
Q: Åh, fy fan! Jag träffade henne på en tillställning där jag fick tre gånger så mycket uppmärksamhet som hon. Och det verkade hon inte gilla precis. Hon blev bara gällare och gällare i den där läderkepsen.
E: Men det går inte att komma ifrån att hon sjunger jäkligt bra och gör ett riktigt bra jobb.
Q: Men hon är en väldigt tillgjord människa och såna har jag oerhört svårt att lyssna på.
R: Jag har känt henne sedan 1983 och sett flera olika sidor av henne. När hon slappnar av är hon en helt outstanding sångerska. Musikaliskt är hon fördjävligt bra, men det är lätt att glömma bort det. Det har handlat väldigt mycket om privatlivet och det har nog inte gagnat henne.
Q: Hon verkar nästan vara desperat rädd för att framstå som ensam tycker jag.
R: Men någon som fått oförtjänt dåliga skriverier är hennes Runar. Han är faktiskt en riktig kanonkille.
Q: Ja, han verkar jättesympatisk.
E: Jag fick en fråga en gång där jag skulle välja: En skadskjuten älg eller Runar?
R: Men det där är typiskt. Det är lätt att sparka på den som redan ligger. Det är samma sak med Ludmila. "Dan före doparedan" måste vara årets sämsta skämt.
Q: Mognare? Var då? I pallet, eller?
E: Var det inte så att hon inte fick köpa ut sprit på 20-årsdagen?
Q: Min son sa så här häromdagen: "Förut var hon sexig, men nu är hon bara äcklig". Nu finns det inte så mycket att gissa sig till när det gäller henne. Om man säger så.
R: Är hon inte lite som en kopia på Christina Aguilera nu?
E: Eller som Mariah Carey. Hon började också med stora flanellskjortor och sedan blev det bara mindre och mindre kläder.
R: Men någon jag verkligen gillar är Robbie Williams. han är en idol. Och han har faktiskt hälsat på mig. Det var på MTV Europe Music Awards i Stockholm. Han kom fram och sa: "I know you man". Då hade han sett "Så ska det låta" när han satt i någon studio i Stockholm. Så vi är ihop kan man säga, han och jag (skratt).
Q: Jag gillar honom också. Han - och Leonard Cohen. Men man måste se till att man inte kör bil när man lyssnar på Cohen. Annars måste man ju stanna och kliva ut ett par gånger och bara applådera.
Texten fortsätter
på nästa sida - VÄND!
Fortsättning från
förra uppslaget
R: Nu snackar vi mina största idoler. Jag såg dem på Hovet redan 1979 och jag älskar Benny Andersson. Men jag blev grymt besviken på "Mamma mia!". Som att läsa boken och sedan se filmen efteråt. Storyn var lite väl tunn.
Q: Jag träffade Benny och Hepstars 1971 när jag var med och arrangerade en raggarträff på Sollentuna slott. Å jävlar, vilket tunggung det var.
R: Och jag var faktiskt med Hepstars på en miniturné 1981. Men ABBA:s låtar är verkligen super. Och i år fyller de 30 år.
E (till Robert): För mig är ABBA något som mamma och pappa lyssnade på. Men jag ska faktiskt åka till London och se musikalen. Fast nu när du berättat vad du tycker om den"
R: Det är lugnt. Du har ju ingen relation till gruppen innan, så du kommer att älska den. Många i dag tror nog förresten att det är A-Teens som gjort alla låtarna. Hörde ni den sköna kommentaren från A-Teens? "ABBA har haft en del i våra framgångar". En del (asgarv)?
Q: Musiken är odödlig.
Q: Det senaste året har det varit otroligt mycket comebacker och best of-plattor. Det känns lite fegt.
E: Men Uggla har en hel del fräcka låtar.
Q: Fast jag gillar verkligen inte musiken han sätter till texterna. Och jag har svårt för att se honom komma skuttande i de där solglasögonen.
R: Uggla är kult. Och Ledin är en fantastisk entertainer. Han kan verkligen konsten att ta publiken direkt.
E: Jag höll på att dö!
Q: Det var därför jag ställde till med en massa intriger.
R: Det låter lite som att vara ute på turné, fast vi har nog mer frihet.
Q (till Emma): Har du många goda vänner från "Robinson"-tiden?
E: Det är väl Zübeyde och Jan Emanuel.
Q: När vi hade avslutningsfest på en båt efter finalen i tv pratade nästan ingen av oss med varandra. Jag tror det beror på att vi aldrig fick chansen att rensa luften.
R: Jag skulle nog inte stå ut med mer än en halvtimme i "Robinson". Jag skulle bli för rastlös.
Q: Och vad skulle du ta med för personlig sak? En flygel (skratt)? Jag kan tänka mig att bli programledare för "Farmen", men då skulle väl inga tävlande ställa upp.
Q: "Sträck ut din hand", den gillar jag. Varför vet jag inte.
R: I mitten av 80-talet hade de ju jätteproblem att få dit artister. Skivbolagen tyckte att det inte var ett program för skivköpare. Någonstans är det skönt att "fel"program blivit helt rätt. Nu kommer ju alla de största artisterna dit.
E: Och till "Bingolotto" med. Det är helt otroligt.
Q: Var det inte Bo Kaspers som sa att de aldrig skulle spela i "Bingolotto". Men häromveckan såg jag dem minsann där (skratt).