Wish I could fly
Symfoniorkestern inleder med Hugo Alfvéns ”Midsommarvaka”. Sedan kommer Per och Marie upp ur golvet till stort jubel. Men det här är inte bandets starkaste låt och framförandet något nervöst.
The look
Efter teasern med ”Wish I could fly” före paus inleder den här svenska popklassikern någon timme senare det miniset av Roxette som rundar av Night of the proms. Genialisk, cool och nästan gospelmäktig när symfoniorkestern jabbar upp den i slutet.
It must have been love
”Vi ska sakta ned det lite med en låt som påminner oss om Hollywood”, säger Per och slår igång en akustisk öppning av den gamla ”Pretty woman”-balladen med bara honom och Marie innan de startar om med bandet. Konfetti och allsång.
Joyride
Även den här stänkaren får faktiskt en rätt kul botoxbehandling av symfonikerna. Här har premiärnerverna släppt. Per trivs i sina rockposer och Marie spelar luftgitarr.
Listen to your heart
Kvällens självklara klimax. Den bästa svenska powerballaden någonsin gör sig förstås ännu bättre med ett helt tjog stråkar i ryggen. Marie låter rösten spricka på precis rätt ställen och det kommer rentav lite gåshud smygande.
Plats: Sportpaleis, Antwerpen. Publik: 15 000 (utsålt). Längd: Konserten är drygt tre timmar, Roxettes del utgör en knapp halvtimme. Bäst: Marie i ”Listen to your heart”. Sämst: Tja, det ska väl vara den bisarra inramningen då.
ANTWERPEN. En försiktig och trygg återkomst för Roxette.
Men en jublande triumf för Marie Fredriksson.
Hon är kvällens självklara stjärna och inget tvivel råder om att hon tycker att det är kul att vara en del av Roxette igen.
Jag hade på känn att Night of the proms skulle bli konstigt, men det är ännu konstigare. Faktiskt nästan lika konstigt som Rhapsody in rock.
Night of the proms har funnits i 25 år här i Belgien och sträcker sig numera över 42 sporthallsgig som även når Tyskland och Holland.
Det började här i Antwerpen och hela idén är att försöka gifta ihop klassisk musik med pop, och samla en så bred publik som möjligt genom att engagera en symfoniorkester, en kör och en väldigt brokig och inte så lite nostalgibetonad samling artister.
I år 87-årige munspelaren Toots Thielemans, de tveksamt ekiperade och dansande brittiska 80-talssyntharna OMD, två glada gitarrhober som mixar Nirvana med Rossini, Tina Turners gitarrist John Miles och Sharon den Adel från sagometalbandet Within Temptation.
Det sprutas konfetti och silvergirlanger, en bilfirma sponsrar så det står härliga till och en konferencier som ser ut som Robert Prytz uppmanar publiken att lysa så mycket som möjligt med de små röda, gröna och blå lampor som alla har fått i entrén.
Och det är alltså mitt i allt detta märkliga som Roxette har valt att göra scencomeback. En blygsam sådan bestående av fem gamla hits, men ändå.
Det handlar ju inte bara om en halvtimme pop per kväll och en fet check i fickan som tack. Roxette ger sig inte minst in i det här för att ta reda på om de har mer att ge.
Då de bara bjuder på kassaskåpssäkra allsångsnummer i kväll och inte riktigt kan skyla ringrosten ska vi inte analysera för mycket, men vad som står helt klart är att både Per Gessle och Marie Fredriksson verkar sugna på Roxette igen.
Per hänger på gitarren som om duon aldrig hade tagit paus. Och det är rörande att se Maries leende i ”It must have been love” när hon märker att publiken finns kvar och väldigt gärna vill sjunga refrängen.
Hon rör sig inte som förr på scen och är märkbart nervös till en början, vågar sig först inte på alla toner men både hon och rösten tinar upp allt eftersom kärleken sköljer in från de många församlade fansen.
I all sin enkelhet, och märklighet, är det riktigt kul att se Roxette på scen igen.
Bli inte förvånade om det här får en fortsättning.
Välkommen att kommentera på Aftonbladet! Här är du med och skapar Sveriges mest engagerande mötesplats och nyhetskälla med viktig information, argument och synpunkter. Vi litar på att du håller en saklig ton och visar respekt för andra som deltar i diskussionen. Självklart skriver vi inte hatiska kommentarer på Aftonbladet. Och lika självklart står vi för det vi tycker. Kul att du vill vara med!
Med vänlig hälsning Jan Helin, chefredaktör.
Läs mer om kommentarer
...