Bruce: Vi älskar er

23.56: Då var det över, tre timmars svettig rock´n´roll-lycka. Bruce Springsteen & E Street Band lämnar scenen till hela Ullevis stora jubel efter den sprakande finalen, som ramades in av ett fyrverkeri på den stora skärmen 4th of july till ära. Lamporna tänds, publiken börjar sakta gå mot utgångarna. de flesta förmodligen lite lyckligare än innen de kom. Så, vad tror ni? Tre plus, fyra plus, fem plus? Läs Aftonbladet eller aftonbladet.se i morgon! Och då tar vi nya tag. Ny konsert med Bruce Springsteen & E Street Band då.

Efter bandpresentationen tar sig bandet ner längst ner delen av scenen längst ner mot publiken. Fansen längst fram håller på att hoppa sig fördärvade.

23.45: ”Vi älskar er”, säger Bossen på klockren (?) svenska och bugar åt Ullevipubliken. Som jublar såklart. Kärleken är besvarad. Sen irländsk arenarock i ”American land”. Texten rullar på stora skärmen. Några sjöng i och för sig redan med... Det hoppas till och med allra längst bak i publikleden, långt bakom ölståndet.

23.40: Klassikern från 1973 mynnar ut i ”Dancing in the dark”. Nu kommer de, en efter en... Hela läktarna dansar med ett fett leende på läpparna. Ser ett par i 50-årsåldern här bredvid som håller om varandra och dansar. Kan det vara kärlek? Närbild på Max Weinberg vars hår står åt alla håll efter att han massakrerat trumsetet i snart tre timmar.

De som dansade här 1985 ser ut att vara här i kväll med. Och de har tagit med sina barn. Alla viftar med händerna på klassiskt Springsteen-konsertmanér. ”This is the big one”, gastar Bruce inför crecendot på ”Rosalita”.

23.30: Det blev ”Rosalita”! Bruce och Little Steven dansar ikapp med publiken, som inte vet hur högt de ska skrika längre. Strålkastarna fortfarande tända. ”Mamma Mia”, skriker Bruce, eftersom öskningen var skriven på en affisch från musikalfilmen. Måste säga ja j-ar igen.

23.25: Nu j-ar! Kvällens stora extas. ”Born to run”. HELA arenan vevar med händerna och sjunger med. Håller stadion? Strålkastarna tänds över ett euforiskt Ullevi. Bruce tar en lapp från en åskådare... vad kommer nu?

23.20: Boogierock i "Seven nights to rock”. Många skakar loss. Speciellt Bruce i genomblöt skjorta.

23.15: Om stadion kokade nyss, så kokade den över till ”Hungry heart”. Allsång överallt på läktaren.

23.10: Hysterisk stämning nu till favoriten ”Badlands”! Bruce skriker ”Come on, Steve” och Miami Steve är inte sen att komma till mikrofonen. Hela stadion står och sjunger. Nu kokar det här inne! Hörs det till Kiruna, till Bollnäs, till Stockholm, till Falun, till Karlstad, till Oskarshamn, till Växjö, till Halmstad, till Malmö? Säg till om jag missade någon stad nånstans.

Ledsen för avbrottet. Haft lite teknikstrul. Ni har inte missat nåt. Skojar såklart. Bruce & bandet skapade hysterisk stämning till ”The Rising” efter det lite lugnare partiet och ett kort avbrott. Sedan gitarrlarm i "Last to die” och nu senast "Long walk home” i rödrosa sken över Ullevi.

22.45: Glömmer träsmaken för Roy Bittans pianosolo i fina ”This hard land”.

Trodde aldrig att stolarna på Ullevis pressläktare kunde vara så här hårda. Börjar få rejäl träsmak... Skulle nog stått och dansat på ståplats i stället.

22.40: 4:e juli-special igen. Vacker och melankolisk ”Independence day” i blått ljus.

22.30: Kvällens stora publikfrieri i "Marys place”. Bruce hyssjar publiken i de lugnare partierna för att explodera i refrängerna. Sedan sjunger han till en tjej längst fram. Kunde jag ana en tår i ögat? Nåja, Bruce springer över scenen och kastar sig och glider på knä. Publiken gillar vad de ser. Strålkastarna tänds över de 50000 till crescendot.

22.25: Mellansnack innan ”Livin' in the future”. Bruce talar om USA och att ”sova igenom förändringar man aldrig trodde man skulle se i sin egen hemstad.”

22.20: Okej, han vinner. Lätt. Riffet till blytunga ”Cadillac ranch” slår undan benen på alla. Publiken i mäktig allsång. Recensent-Markus Larson spelar luftgitarr på läktaren. Vad ska man säga...

Pust. Om Bruce orkar hämta sig efter den urladdningen kommer han vinna Vasaloppet om han ställer upp.

22.13: En av kvällens hittills starkaste, om jag får lov att tycka lite: "Because the night”. It belongs to lovers, sjunger Bruce och kramar ur varenda ord i texten. It belongs to us. Ja det gör den! Välj mig! Välj mig!

22.08: Återigen kraftfull allsång. Nu i rockstänkaren ”Darlington county”. Bruce eggar upp publiken till att ta i tills rösterna spricker.

Boxningsvärldsmästaren Ingemar Johnsson hänger på pelarna på Ullevi för att symbolisera arenans 50:årsjubileum. Frågan om inte ”Ingo” skulle fått ge vika för den raka högern som Bruce och Little Steven levererade med sin ylande gitarrduell där.

21.58: ”Atlantic city” mynnar ut i ”Prove it all night”. Mäktig övergång. Nu börjar det dansas rejält över stora delar av golvet.

Puh. Snart en timme in i konserten och solen har gått ner bakom Ullevi. Kan lova att det är svettigt i publikhavet ändå. Hardcorefansen längst fram dansar, hoppar, sjunger med och lyder Bossens minsta vink. De länre bak hänger med de med..

21.50: Bruce eldar upp publiken innan han drar igång ”Atlantic city”. Grymt tryck i låten om hur det är att vara på förlorarsidan.

21.45: Kvällens första 4:e juli-special, hälsar ”Bossen”. Tillägnar låten avlidne keyboardisten Danny Federici och ”Madame Marie”, ni vet hon som förutsåg framtiden bättre än polisen så de burade in henne... Ja, såklart är det ”4th of July, Asbury Park (Sandy). Charles Giordano håller i dragspelet i stället för Federici. Ett pariserhjul tornar upp sig på jätteskärmen bakom scen. Greetings from Asbury Park.

Publiken håller upp skyltar, precis som tidigare under turnén. Bruce håller på och välja vilken de ska lira av alla önskningar. tar ett gäng skyltar upp på scen. Får se vilken de blir...

21.36: Kvällens första överraskning: "Be true” från Tracks-boxen. I och för sig kunde pigga öron höra denna vid soundchecket tidigare idag... Publiken bugar åt Clarence Clemons i saxsolot.

21.30: Bruce showar i ”Spirit in the night”. Bossen sätter sig på scenkanten vid publiken längst fram vid en grabb i femårsåldern som är här med morsan och farsan. Sen gör de high five! Där har han något att berätta på lekis... ”Vad gjorde du på sommarlovet” Tja... Sen lutar sig Bruce mot mickstativet och får Ullevi att kännas som en klubblokal nånstans på andra sidan Atlanten.

21.22: ”Promised land”. Publiken vevar armarna igen. Nästan hela stadion är med igen. Mycket kärlek här i kväll, mina damer och herrar...

21.19: Det första ackordet till ”Two hearts” och publiken blir vild igen. Little Steven och Bruce sjunger stämsång så saliven sprutar. Låten går över i ”It takes two” på slutet, precis som i Köpenhamn.

21.12: Det blir bättre... hela stadion vevar armarna sida till sida till ”Out in the street”. Bruce hoppar ner till publiken, sitter på knä och vevar på sin Fender. Allsång till slutet. Hela stadion är med på tonerna.

21.08: Andra låten: ”Radio nowhere”. Publiken i extas.

21.00: Konserten börjar – på utsatt tid! Första låten: ”Born in the USA”. Max Weinberg bankar nästan sönder trumskinnen och Bruce vrålar så stämbanden protesterar. Vilken start! Grymt gitarrsolo från ”Bossen”, som verkar laddad! Publikens jubel är enormt när de sista tonerna vrålar ut över Ullevi. Förlåt – det var inte sista tonerna. Låten börjar om igen. Kanske var det aftonbladet.se:s läsare som fick honom att köra den inledningen. Låten vann ju en omröstning på sajten...