Nicole Kidman är hårresande

Just när vi börjat älska henne i ”Moulin rouge” går Nicole Kidman och skrämmer livet ur oss

1 av 2 | Foto: AP
FILM

MADRID. Klockan närmar sig elva på kvällen och det är något som inte stämmer.

Madrid är inbäddat i tung sensommarvärme, biografen på Gran Vía är charmigt sliten och sorlet i foajén före filmen är uppsluppet.

Allt borde – med andra ord – vara tipp topp.

Men.

Något är fel.

Först tror jag att det beror på ventilationen i salongen, sedan är jag övertygad om att en rejäl förkylning är i antågande.

Men så inser jag.

Kylan, som får nackhåren att resa sig, och den krypande olustkänslan, som växer i magen, kommer från filmduken.

”The Others” – med den största stjärnan av dem alla i huvudrollen – är nämligen ruggig.

Förbannat ruggig.

– Det är kul att skrämma folk. Jag gillar verkligen thriller, särskilt psykologisk thriller, säger Nicole Kidman, med ett snett leende, till Puls.

Det är inte första gången den australiensiska superstjärnan skrämmer vettet ur folk.

I genombrottsfilmen ”Lugnt vatten” från 1989 får hon och maken Sam Neill psykopaten Billy Zane på halsen. Mycket blod, höga vågor och skräckslagna skrik från biopubliken blev det då.

Nu, tretton år senare, är hon där igen.

I dag går spökhistorien ”The Others”, regisserad av spanske Alejandro Amenábar, upp på svenska biografer.

Men vänta dig inte splatter och skallrande skelett – ”The Others” är mycket smartare än så.

Och mycket mer skrämmande.

– Jag gillar att Alejandro inte använder specialeffekter, eller tar den enkla vägen. Det attraherade mig, säger Nicole Kidman.

Hon har själv sett ”The Others” på en rad filmfestivaler. Överallt med samma resultat.

– Oavsett var jag såg filmen – i Venedig, Los Angeles eller någon annanstans – så skrek folk i salongen. Jag har aldrig varit med om att biopubliken reagerat så förut, säger hon.

”The Others” utspelas på den engelska ön Jersey 1945.

Tillsammans med sina två barn lever Grace (Kidman) på ett avlägset viktorianskt gods.

Andra världskriget är över, men Graces make och barnens far (Christopher Eccleston) har ännu inte återvänt från fronten.

Eftersom hennes barn lider av en mystisk sjukdom – de tål inte solljus – måste tunga gardiner alltid täcka fönstren, och ingen dörr får öppnas förrän den föregående är låst.

Utanför fönstren är ägorna insvepta i ständig dimma, fontäner och dammar ligger gömda i höstlöv.

En dag anländer nytt tjänstefolk till godset. Samtidigt börjar underliga saker hända i huset.

Mardrömmen kan ta sin början?

– Jag har livlig fantasi, så jag kan skrämma upp mig själv om jag är ensam sent på natten. Men om jag tror på spöken? Nej, det gör jag inte. Men jag försöker ha ett öppet sinne, så om ett spöke uppenbarar sig, så?, säger Nicole Kidman.

Hon bävade först för rollen som Grace, av rädsla för att inte bemästra den.

– Men när jag väl bestämt mig för att göra Grace, fastnade jag i henne, säger Nicole Kidman.

Att göra den överbeskyddande mamman – som in absurdum vill skydda sin barn – visade sig vara en balansgång.

– Jag ville ge henne medkänsla. Det viktiga var att folk inte började hata Grace på slutet, säger Nicole.

I filmen finns en scen där hon uppmanar sin son att söka skydd och tröst i ett radband.

– Jag är uppvuxen i en starkt troende katolsk familj, och det var säkert därför jag drogs till det här manuset. När jag var liten och rädd brukade min farmor uppmana mig att hålla i radbandet, och det är ju det jag säger till min son i filmen.

”The Others” spelades in i Spanien, och som filmens exekutiva producent står Tom Cruise.

Filmen kom att bli den sista Kidman och Cruise gjorde som äkta makar.

– Jag gick knappt ut när jag var här, jag var jättetråkig. Vi jobbade väldigt sent, och jag orkade inte gå ut på kvällarna. Jag hade mina barn här, och min man?, säger Nicole Kidman.

Redan under förra året gick ”The Others” upp på biografer runtom i världen. Överallt med lysande recensioner och publiksuccé som följd.

Nu är det dags för Sverige.

Och när de kalla kårarna kommer, då vet du.

Det är varken ventilationen eller förkylningen som spökar.

Kidmans väg till tronen

Männen, filmerna och äktenskapet.

Läs recensionen

Tobias Lindner