"Hon skulle ha varit jätteglad"

Sven Wollter tog emot Viveka Seldahls pris för bästa skådespelerska

1 av 2 | Foto: STEFAN JERREVÅNG
Speciellt pris Sven Wollter tog i går emot Viveka Seldahls pris för Årets bästa kvinnliga skådespelerska. Han förklarade att Filmstjärnan är ett speciellt pris, eftersom det är framröstat av publiken. "Viveka upplevde sig aldrig som folkkär. Det här är en bekräftelse på att hon var det", sa Wollter.
FILM

För några månader sedan tog Sven Wollter farväl av sin älskade Viveka Seldahl under en minnesstund på Nalen.

I går var han tillbaka - den här gången för att ta emot hennes utmärkelse till "Årets bästa kvinnliga skådespelerska".

- Det är väldigt sammansatta känslor nu, alla förstår nog hur man känner i en familjerelation. Det är sorgsamt, säger han.

I famnen håller han ett diplom med sin älskades namn och bild. Han tittar länge på den vackra bronsplaketten och under det yviga skägget kryper ett varmt leende fram.

Succén är Vivekas förtjänst

- Jag är väldigt stolt och glad över att Viveka fått det här priset. Att god konst också når en publik är alltid ett stort under och Viveka är den främsta kraften bakom detta under, säger han om framgångarna med "En sång för Martin".

Under kvällen visades en lång filmsekvens ur den hyllade filmen, som också blev parets sista, där Sven Wollter och Viveka Seldahl sågs tätt omslingrade i en vacker kärleksscen på en sluttning i Marocko.

- Det var en fantastisk tid. Vi var så djupt involverade i varandra och det fanns så otroligt mycket kärlek runtom och mellan oss, säger han.

Trots sorgen och saknaden har han nära till humorn.

- Tanken var att vi skulle vara tillsammans där i gräset. Problemet var bara att där var så mycket tistlar också... och det innebar ju lite problem, säger han med ett snett leende.

Folkets pris betyder mycket

Under Guldbaggegalan för knappt en månad sedan tog sonen Karl Seldahl under stående ovationer emot hennes pris postumt.

När Sven Wollter i går tog emot hennes utmärkelse Filmstjärnan, berättar han om det speciella med ett pris framröstat av publiken.

- Hon upplevde sig aldrig som folkkär och sedd, även om jag försökte tala om för henne hur uppskattad hon var. Det här är en bekräftelse på det jag vetat hela tiden. Hon skulle ha varit jätteglad för det här priset.

Med famnen full av blommor vinkar han adjö till sina kollegor.

- Nu ska jag hem och tända ett ljus, säger han och ger sig ut i februarikylan.

Björn Solfors