Se bilderna ur Åkerlunds nya långfilm

I ’Spun’ får publiken följa med in i huvudet på en knarkare

1 av 2 | Foto: MAX MODÉN
Stormare slår till mot drogställe Peter Stormare är en civilklädd polis i Jonas Åkerlunds film ”Spun”. Här gör Stormare ett tillslag mot trailern där Patrick Fugit, som spelar narkoman, bor tillsammans med sin mamma. Handlingen i ”Spun” kretsar kring missbrukare av methamfetamin. ”Det räcker med att du går på det i några månader och du är helt paj och tappar tänderna och skinnet och blir helt jävla körd”, säger Åkerlund.
FILM

Jonas Åkerlund tar i sin långfilm ”Spun” med sig publiken in i huvudet på en knarkare.

Det blir till en manisk resa genom psykisk och fysisk misär, vridna sexliv, övergrepp och paranoia.

– Ju djupare jag kan dra in publiken i det här desto bättre är det, säger han.

En del filmer ser man. En del känner man av fysiskt. ”Spun” hör till den senare kategorin.

Som enda tidning bjöds Aftonbladet in till en sluten visning i Stockholm i fredags och kan i dag, världsexklusivt, publicera bilder ur filmen.

Handlingen kretsar kring missbrukare av methamfetamin. En syskondrog till vanligt amfetamin men med starkare effekt på det centrala nervsystemet. Det och att ingredienserna går att köpa rakt över disk har gjort drogen till ett jättestort problem i USA.

– Du kan snorta i dig mängden som ryms på ett tändstickshuvud och sen är du i gång i åtta timmar. Det räcker med att du går på det i några månader och du är helt paj och tappar tänderna och skinnet och blir helt jävla körd, säger Jonas Åkerlund.

Publiken ser vad knarkaren ser

Det som skiljer ”Spun” från andra filmer i genren är att Jonas inte nyktert betraktar knarkarna utifrån. Han placerar så att säga kameran inne i knarkaren. Publiken ser och känner vad knarkaren ser och känner.

Är med inne på toaletten

– Hela filmen är ett sinnestillstånd. Man är där själv liksom. Det måste vara så. Det måste vara starkt. Kännas i hjärtat. Det är nåt jag har inbyggt i mig. Tror det bottnar i reklamfilmandet. Där ska du förmedla ett budskap på 30 sekunder och då tar man i så man skiter på sig. Samma sak i musikvideor. Jag har tagit med mig det språket i långfilmen.

Det är en helvetestripp och utsikten är inget man gör vykort av. När en av knarkarna på grund av missbruket drabbats av förstoppning får publiken följa med in på muggen, se henne krysta, se bajskorven falla.

– Måste man se bajskorven? Ja, självklart. Det är så jag jobbar, jag tar verkligen i hela tiden.

Klippen är många. 4 500 stycken. Detaljer fokuseras och tar över helt och hållet. Plötsligt är hela filmduken ett enda stort påtänt öga. Eller en nål i ett armveck. Tempot är högt, hetsigt, nervöst. Det vill säga precis som det är för en narkoman som inte sovit och ätit på dagar och har kroppen sprängfylld av kemisk energi. Det är inte normalt och rollkaraktärerna beter sig heller inte normalt. I en stark sekvens blir en strippa bunden i en säng med tejp för mun och ögon och lämnad med hälsningen ”Jag är snart tillbaka”. Sen går det dagar.

– Will De Los Santos som skrivit manuset och är tung missbrukare har själv gjort samma grej. Jag inser att den scenen kommer att diskuteras, men den handlar om hur jävla dum i huvudet man blir när man knarkar, så enkelt är det, säger Åkerlund.

”Jag är fobiskt rädd för knark”

Stripklubbar, porrbutiker, påtända samlag, telefonsex ? Det är miljöer och handlingar som löper som en underström i knarkarnas liv.

– De som tar för mycket methzamfetamin får vridna sexfantasier, säger Jonas Åkerlund.

Han vet vad han talar om. Han gjorde omfattande research innan han satte i gång.

– Vi spelade in i The Valley som i Los Angeles kallas för Spun Valley. Vi åkte runt och knackade dörr. Will De Los Santos tog med mig. Jag filmade en kille som injicerade methamfetamin och han hjälpte oss sen att bygga labbet i filmen där drogen tillverkas, allt för att det skulle se riktigt ut.

Även i en del av sina kortfilmer och musikvideor har Jonas tagit upp samma ämnen.

– Jag är fobiskt rädd för knark, vad det gör mot människor och hur det fungerar och vilken kraft det har. Just därför kan jag bli besatt av det och vilja fördjupa mig i det. Men jag inser att jag kommer att placeras i ett fack och letar till nästa film efter ett annat ämne.

”Spun” har biopremiär i höst.

Dessa spelar i filmen

Tore Börjesson