– Det finns för få kvinnliga ledare

Natalie Portman är galaxens kaxigaste hjältinna

1 av 2 | Foto: Lucasfilm Ltd
Natalie Portman
FILM

Hon slog igenom som liten flicka i våldsamma ”Leon”. Nu är Natalie Portman här som Padmé Amidala, galaxens kaxigaste hjältinna.

SKYWALKER RANCH. Hon har jämförts med Audrey Hepburn och andra klassiska filmkvinnor.

Men är det någon som Natalie Portman liknar är det Jodie Foster.

Bevis A) Foster gjorde en tuff roll som 12-åring i ”Taxi driver”. Portman i Luc Bessons ”Leon”. Båda har utvecklats till skickliga vuxenskådespelare.

Bevis B: Parallellt med karriären har de skaffat sig gedigen utbildning på prestigefyllda universitet.

Och när jag träffar Natalie Portman ser hon ut just som en helgledig student, i jeans och bomullslinne.

I de flesta av dina filmer har du spelat en yngre flicka. Men senator Amidala är äldre än du själv. Var det en överraskning att se dig på bioduken?

– Ja, för min mamma. Hon såg den första affischen för filmen och sa ”Va, var kom dina tuttar ifrån? Du har väl inga sådana bröst.”

– Men det är roligt att få spela en lite äldre kvinna.

Du spelar äldre än Hayden Christensen, men ni är båda 20.

– Ja, han är så omogen, hi hi hi? George regisserade oss bra där. Vi är jämngamla, men Hayden ska vara lite yngre och jag äldre, så jag fick vara bossig och självsäker, tuff och kontrollerad och han mera gnällig och otålig. Det gillade han inte.

Eftersom de två har romantiska scener och tillbringade mycket tid ihop under inspelningen gick rykten om att de var ihop. Det skrattar de båda åt. Ingen romans där inte.

– Men Hayden är bra på att kyssas. Vi hade kul ihop och litade på varandra. Det är alltid konstigt att vara intim med någon framför 150 människor, men vi är vana skådespelare. Vi var avslappnade.

”Leon” fick kritik för den märkliga sexuella laddningen mellan den lilla flickan och den medelålders yrkesmördaren. Sedan dess har Natalie Portman och hennes föräldrar varit försiktiga med vilka roller hon tagit. Hon sa ett högljutt nej till ”Lolita”. Hon vägrade göra ”Där lyckan finns” för en nakenscen i manus, men efter hennes och Susan Sarandons påtryckningar togs den bort. Hon sa nej till ”Ice storm”, Christina Ricci gjorde rollen.

Hon har sagt att hon definitivt inte kommer att göra en ”Leon II”.

Men ”Star wars” är en annan värld.

– Dom här filmerna är gjorda för barn. Någon frågade mig om det är sängscener, och jag sa skojar du? ”Star wars” är så uppenbart filmer för barn, även om man kan tolka dem på flera nivår. Men det är bra att visa en kvinna som är smart och effektiv och en ledare.

Dialogen i ”Star wars” är rätt högtidlig. Hur kändes det?

– Hayden och jag hjälptes åt mycket när vi jobbade. Vi testade och diskuterade hur vi skulle göra scenerna. Jag hoppas det syns, att vi fick Anakins och Amidalas förhållande att fungera.

Det mesta av inspelningen skedde mot blå bakgrund, där effekter och figurer läggs på efteråt. Var du överraskad när du såg filmen?

– Ja, det var otroligt. Det är som att se vykort från ställen man aldrig varit på. Det känns som att få en present. I vanliga fall är det rätt trist att se sina egna filmer, för man var med och gjorde dom och vet allt som händer. Men här hade jag ingen aning. Vi spelade in allt mot ett blått lakan. Allt.

Du är med och slåss och kämpar också. Behövde du träna särskilt?

– Nej, verkligen inte. Jag har inga häftiga slagsmålsscener, och gör inget som kräver någon kunskap. Allt jag gjorde var att skjuta, och det enda jag behövde tänka på var att inte peka vapnet ner i golvet. Vilket jag gjorde ibland för den var tung.

Varför ville du vara med i ”Star wars”?

– Det är häftigt att vara en del av ett amerikanskt kulturellt fenomen. ”Star wars” har förändrat sättet man gör film på, och det är en historisk serie. Amidala är en fin roll. En kvinnlig ledare är bra för unga tjejer att se. För det finns för få i vår värld, och då är det bra att hon finns i en fantasi åtminstone.

Hur klarar du av att vara både filmstjärna och student?

– Det är inte så svårt. Jag arbetar på sommarloven och går i skolan på skolåret och ger intervjuer på helgerna. Jag ska åka tillbaka till universitetet nu för mina slutprov.

Hon läser psykologi på Harvard.

– Alla mina kompisar behandlar mig normalt och dom är själva framgångsrika med olika saker.

Fast var hon går vill hon hålla hemligt. Liksom sitt riktiga namn. Portman hette mormor och det är ett artistnamn. Natalies föräldrar heter Hershlag och det heter hon privat. Hon och hennes föräldrar har valt att hålla skådespelarlivet skilt från det civila.

Alla pengar hon tjänar sätts också in på ett särskilt konto och sparas. Föräldrarna betalar för hennes utbildning, och Natalie Portman har inte försörjt sin familj som andra barnskådespelare.

Hon föddes i Jerusalem och bodde i Israel sina första tre år. När en student skrev en Israel-kritisk artikel i skoltidningen Harvard Crimson nyligen, där israelerna kallades för rasister, svarade hon med ett debattinlägg som sa att Israel–

Palestinakonflikten inte handlar om hudfärg, att båda parterna ser likadana ut.

– Det är frustrerande när folk tar en komplicerad konflikt med många aspekter och försöker förenkla den med välkända termer som ”rasism och kolonialism”. Whatever, säger Natalie Portman. Det finns många sidor, och det är fel att försöka passa in det i en bekant liten låda.

– Alla inblandade är människor och det är en komplicerad situation. Ingen vinner, ingen förlorar. Alla förlorar, hela världen förlorar. Vi mister kraften hos miljontals unga människor som kunde vara ute och bota sjukdomar i stället för att slåss i dumma, dumma krig.

Din artikel väckte en del uppmärksamhet.
Hayden är bra på att kyssas. Vi hade kul ihop.

– Jag blev förvånad. Allt jag ville säga var att människor inte skulle köpa olika propaganda-uttalanden. Försöka ha ett mer fredligt, långsiktigt tänkande.

– Jag har inga svar. Jag bryr mig väldigt mycket om regionen och alla människor där. Jag har dåligt samvete för alla möjligheter jag fått, inte bara i jobbet. Jag kan studera på universitet, vilket många palestinier och israeler inte kan eftersom de måste strida när de är unga. Alla som verkligen bryr sig om människor vill få ett slut på den här konflikten.

Hon är engagerad i mycket, en vegetarian som inte vill klä sig i läder av övertygelse. Men hon vill inte verka tvärsäker.

– Jag vill inte säga saker som jag inte vet något om. Jag vet inte lika mycket som de diplomatiska förhandlarna i Mellanöstern. Jag vill försöka lära mig och inte verka som någon dum skådespelerska som engagerat sig i någon god sak.

En av intrigerna i ”Episod II – klonerna anfaller” handlar om politik. Om demokratin i galaxen och vem som ska styra. Amidala och Anakin har olika uppfattning.

Du får hålla ett fint tal om demokrati i filmen?

– Ja, det var bra. Det är en fin sak med Israel, att det är en demokrati med många olika åsikter och lyssnar man på debatten i knesset så finns det massvis med gräl och självkritik och annat. Det är demokrati, att säga vad som är fel, att våga kritisera. USA är också en bra demokrati, men lite mindre villig att ha motstridiga åsikter. Då blir man kallad o-amerikansk.

Natalie Portman har gjort film med Woody Allen och Luc Besson, Tim Burton och George Lucas. Hon har spelat mot Al Pacino och Susan Sarandon bland andra. På scen gjorde hon ”Anne Franks dagbok” på Broadway, och Tjechovs ”Måsen” mot Meryl Streep i Central Park.

– Jag älskar att spela teater. Man har så mycket mer kontroll över sin rollfigur och vad man gör. Filmer spelas in i oordning, man gör korta snuttar här och där som sedan klipps ihop till något. Det är svårt att hålla en linje. På scen har man kontroll, men man kan också försvinna in i rollen på ett helt annat sätt.

Men allt var inte enkelt.

– Både ”Anne Frank” och ”Måsen” var väldigt hårda och krävande. Att bryta ihop på scen dag efter dag, åtta gånger i veckan i nio månader med Anne Franks dagbok. För att göra det trovärdigt varje kväll måste man hitta nya infallsvinklar, och det är väldigt känslomässigt givande. Man får karva fram nya känslor varje dag.

Inspelningen av nya ”Star wars: Episod II – klonerna anfaller” innehöll en annan sorts svårigheter.

– Det var alltid blue screen. Att bara spela i ett tomt rum, säger Natalie Portman. Man tror att de känslostarka scenerna ska vara svårast, men det är dom man lättast kan känna för. Men det är väldigt svårt när man ska hitta på allt. I vanliga fall måste man fantisera om sina känslor, nu ska man tänka ut en hel värld omkring sig.

Har du fått en massa intressanta nya filmmanus nu?

– Nej, inte så mycket. Men ett väldigt spännande. Jag ska göra en liten roll i Anthony Minghellas ”Cold mountain”. Med Jude Law, Nicole Kidman och Renee Zellweger.

Nästa sommar är det så dags för sista ”Star wars”-filmen. I Episod III ska de senaste filmerna knytas ihop med den ursprungliga trilogin.

Vet du vad som händer?

– Jag vet bara samma saker som de flesta fans, säger Natalie Portman. Att de får barnen, att något tragiskt händer och att de inte kommer att vara ihop. Men det är bra att inte veta för mycket. Just nu ska ju publiken vilja att det blir lycklig kärlek mellan Amidala och Anakin.

arkiv Natalie Portman

Amidalas olika stilar

Jens Peterson