Välgjord, dyster tidsbild

FILM

Sprickorna i muren

Svenskt drama i regi av Jimmy Karlsson, med bl a Magnus Krepper, Sverrir Gudnason,

Fagersta 1981. En uppgiven begåvad matematiker på självmordets gräns har lämnat akademikerkarriären i Uppsala och vikarierer som mattelärare i sin gamla hemstad. I en grå vardag i en fattig bygd i skuggan av arbetslöshet hittar han en begåvad elev, en strimma av hopp.

För läraren Lars Herdin blir geniet Johnny någon att äntligen bry sig om. Medan han är avvisande mot sexsugna kollegan Ingrid (Ann-Sofie Rase).

Filmen bygger på Lars Gustafssons roman ”Yllet” från 1973, men mycket är ändrat jämfört med boken. Romanen ingår i en svit kallad ”Sprickorna i muren”, om de inställda upprorens tid och 1960-talets revolutionära drömmar.

Läraren Lars i filmen är just en sådan besviken f d aktivist. Det leder till diskussioner med Johnnys tonåriga flickvän Claire (Johanna Lazcano Osterman), som vi först möter när hon sjunger ”Staten och kapitalet” på en skoldans. En brinnande idealist som försöker värma upp blodet i det uppgivne magistern.

Här finns flera välbekanta ämnen. Läraren som ska få en elev att göra det han själv misslyckades med. Den unge mannen från arbetarklassen som hålls tillbaka av familjen som tycker studier är strunt. Den känslige begåvade pojken som umgås med kriminella och dras in i farliga saker. Tonårsflickan från förmögen bakgrund som gör uppror mot pengarna, men ändå förblir överklass för sin komplexfyllde pojkvän. Och så vidare.

Pugh Rogefeldt har gjort musiken, som består både av hans tidiga 1970-talslåtar och nytt i samma stil.

Allt ger en dyster tidsbild av folk som inte vet vad de vill, men misstänker att vad som helst är bättre än det liv de lever. Det är välgjort, men håglöst och tungsint som en blöt yllekofta.

Webb-tv

Jens Peterson