von Trier skakar om tittaren

Dansken bjuder på raffinerad tv-teater

FILM

Dogville

Danskt-svenskt drama i regi av Lars von Trier, med Nicole Kidman, Paul Bettany, Harriet Andersson, Lauren Bacall, James Caan, Ben Gazzara, Chloë Sevigny, Stellan Skarsgård m fl.

Skönt att inte behöva skaffa massa jobbig rekvisita.
Foto: COLUMBIA TRISTAR
Skönt att inte behöva skaffa massa jobbig rekvisita.

"Dogville" är ännu ett mycket starkt kvinnoporträtt av Lars von Trier.

En film som berör, engagerar och stundtals överraskar även oss som har "köpt" danskens originella sätt att göra film. Andra lär kanske tycka att det åter handlar om ett slags effektsökeri, den här gången när en film som utspelas i Klippiga bergen i USA helt är inspelad i en studio i Trollhättan.

Historien utspelas i 1930-talets USA. Grace ( Nicole Kidman), en kvinna på flykt från gangsters, anländer till Dogville, en småstadshåla i Klippiga bergen. Kvinnorna ser den vackra blondinen som ett hot, en lockelse för deras män. Alla är rädda för att hennes förföljare ska komma efter till Dogville och störa idyllen. Stadens självutnämnde talesman Tom ( Paul Bettany) övertalar alla att ändå ge henne en chans. Men snart är det fritt fram att förnedra Grace, att våldföra sig på henne. Och ännu värre saker ska inträffa"

I princip är det gammaldags tv-teater, fast lite mer raffinerat. Dogvilles hus och gator är kritstreck på filmstudions golv. Bara några få väggar och möbler finns på plats, det and ra får vi tänka oss finns där. Och illusionen fungerar. För att det är konsekvent genomfört, men framför allt för att von Trier ännu en gång har skrivit en så stark och omskakande berättelse. Här har han hjälp av en fantastisk ensemble, där en Hollywood-legendar som Lauren Bacall bara har ett fåtal repliker.

Han har, inte minst, hjälp av John Hurt, som med sin mjuka och vackra stämma är filmens berättare. Den ironiska texten passar perfekt till den ibland på gränsen till övertydligt melodramatiska historien.

Paul Bettanys blivande författare och Stellan Skarsgårds äppelodlare sätter mest avtryck bland männen, men alla står i skuggan av Grace, som Nicole Kidman spelar med allt mer förtvivlat ansikte. Man känner för och lider verkligen med hennes rollfigur.

Synd att hon nu inte vill spela rollen i trilogins återstående filmer. Kanske tyckte hon själv att det var för plågsamt att återvända till denna djupt störda människa.

Jan-Olov Andersson