Mannen på tåget

FILM

Franskt drama av Patrice Leconte med bland andra Jean Rochefort, Johnny Halliday och Charlie Nelson.

Att gå från en biosalong med ”Matrix revolutions” till ”Mannen på tåget” är som att passera en hårdtrafikerad motorväg och gå in i en tyst bokskog. Lite balsam för själen helt enkelt.

När actionscener och specialeffekter blir allt häftigare är det rätt befriande att se en film av den gamla skolan som egentligen bara handlar om två gubbar som gaggar med varandra. Men som de snackar!

”Mannen på tåget” är en lågmäld och vacker liten film som träffar rätt i hjärteroten. Patrice Leconte använder återigen sin favoritskådespelare Jean Rochefort som bland annat medverkat i regissörens ”Hårfrisörskans make” och ”Tango”.

Här får Rochefort briljera mer än någonsin. Hans egensinniga Monsieur Manesquier, pensionerad fransklärare, som sörjer sitt bortslösade liv är ljuvlig att se.

Filmen kretsar kring mötet mellan honom och Milan, spelad av Frankrikes svar på Elvis Presley: Johnny Halliday. Milan har just lämnat fängelset efter en lång bana som kriminell och planerar en sista stöt. Men precis som Manesquier inser han att han levt sitt liv fel och allra helst skulle de två männen vilja byta liv med varandra.

”Mannen på tåget” tar upp stora filosofiska frågor. Vad gör vi med våra liv? Har vi levt rätt? Dialogen är charmig och lätt trots de tunga frågorna och den spirande vänskapen som växer fram mellan männen skildras som en känslig kärlekshistoria.

”Mannen på tåget” har visserligen brister, bland annat det haltande slutet, men mest är den värmande i höstrusket.

Karin Lindstedt