"Det blir inte vad folk kan tro"

Robert Gustafsson laddar för sin första succé på bio

1 av 2 | Foto: STEFAN MATTSSON
"SJU EGOISTER SKA SAMSAS" Vad Robert Gustafsson än har gett sig på så har han avgått med segern. Förutom på en punkt: film. Det enda försöket i en bärande roll på vita duken i "Att stjäla en tjuv" var ingen storsuccé, men nu har han två nya rullar på gång. Dels Peter Dalles nya dels Killinggängets debutfilm.
FILM

Han har gjort succé överallt utom på bio. Kanske var det sista chansen att skriva den meningen.

För snart syns han i Peter Dalles "Skenbart" och i Killinggängets första långfilm.

- Den blir på drygt tre timmar, säger Robert Gustafsson.

Det är en LÅNG film.

Det har också tagit honom och de andra i Killinggänget lång tid att göra "Fyra nyanser av brunt".

- Tre år. Det blir så när sju egoister ska samsas. Det tog oss nio timmar och 43 minuter bara att bestämma namnet på en statist" Men det har blivit bra. Och inte vad folk förväntar sig. Det är en tradition vi har, att inte upprepa oss.

Egentligen borde Killinggänget redan haft en biosuccé bakom sig: "Torsk på Tallinn".

Den hade en idé och historia som utan vidare hållit för en långfilm, men när Robert och de andra insåg det var den bortlovad till SVT.

"Mera på riktigt"

- Då var det för sent. Nu har vi gått vidare från tonen i den och gjort en film som är ännu mera på riktigt. Det är lika absurt, men med ännu obehagligare ämnen. Vi är jättestolta över den, säger han.

"Fyra nyanser av brunt" får sin premiär på Göteborgs filmfestival i slutet av januari.

Redan på juldagen går "Skenbart", med regi och manus av Peter Dalle, upp på biograferna. Också den är av allt att döma en långfilm som skiljer sig från mängden. En svartvit thrillerkomedi. Handlingen utspelar sig på ett tåg.

- Andra världskriget har tagit slut och allt ska ställas i ordning igen. Tåget är fyllt med judar som flytt till Sverige och nu ska hem, där finns nunnor som börjat tvivla på Gud, två bögar som är trötta på män, kvinnor, varandra, allting, och en författare som bara vill göra gott, men sårar folk så fort han öppnar munnen. Mitt upp i alltihopa sker det ett mord"

Där finns också Robert Gustafssons karaktär: en soldat som legat nergrävd i Kalix i sex år. Han har förfrusit och skadat sig. Absolut ingenting kan bli värre än det. Nu spelar det ingen roll hur mycket jävelskap han råkar ut för, och det är en hel del, han sväljer allt utan att tappa humöret.

Ett av få bakslag

- Folk säger att han påminner om Papphammar, men jag tycker att han är lite för verbal för det, säger Robert.

Senast Robert Gustafsson hade en bärande roll i en biofilm var i "Att stjäla en tjuv" från 1996. Ett av mycket få bakslag i karriären. Det drabbade honom trots att han då red på en sällan skådad framgångsvåg.

Nu är han tillbaka på Stadsteatern, där han gjorde succé med "Arne Anka", i en annorlunda uppsättning av Tjechov: "Nysningen".

Tjechov förknippas med tunga dramer som "Tre systrar" men det här är en komedi.

- Det är fruktansvärt roligt och samtidigt djupt tragiskt. Man kan både skratta och gråta. Det var det jag fastnade för när jag läste manus. Och för karaktärerna. Tjechov har en enorm kärlek till sina figurer. Man känner en stark lust att lira dom. Man blir spelkåt, säger Robert Gustafsson.

"och här är några figurer vi minns

Tore S Börjesson