Bedragare med städmani

till ”Matchstick Men”

FILM
Äh, den där solstickan asså…
Foto: SANDREWS
Äh, den där solstickan asså…

Någon blir lurad. Alltid på bioduken. Kanske i biosalongen.

"Matchstick men" är ett namn för svindlare och bedragare. Alltså "Grifters" som gör en "Sting" eller en "Heist", för att nämna några andra titlar i samma anda. Bioaktuella "Confidence".

Här är allt dock lite annorlunda. Den smartaste bedragaren Roy ( Nicolas Cage ) är en luttrad lurendrejare som lätt lurar folk på pengar, men inte är särskilt stolt över sitt jobb. Han har andra problem. Många andra problem. Attacker av panikångest, en härva fobier och en städmani som får honom att dammsuga desperat och putsa sig utmattad. Han klarar vardagen hjälpligt tack vare dämpande tabletter, men det krävs inte mycket för att Roy verkligen ska gå i spinn. Även i sina friskaste stunder är han en mumlande figur med tics, som upprepar fraser och rörelser. Hans partner i brott väntar på att Roy ska skärpa till sig för en större kupp.

In i Roys liv kommer en 14-årig dotter han inte visste om, och allt förändras.

"Matchstick men" är både en underhållande kuppfilm, och ett rörande möte mellan en extremt inrutad medelålders man och en ung kvinna som öppnar hans låsningar. Välspelad rakt igenom, med Cage i den sortens mångbottnade roll som brukar ge Oscars-nominering. Alison Lohman är 24 år, men trovärdig som trotsig 14-åring och Sam Rockwell är perfekt som Cages otåliga partner. Skickligt berättad av Ridley Scott ("Gladiator"), som är i "Thelma & Louise"-form utan att ha en riktigt lika explosiv historia. Om människor som lever på att lura andra. De mår inte så bra av det, men kanske kan det vara ett värre brott att lura sig själv.

Matchstick Men

Jens Peterson