Carl Johan de Geer gräver vidare i arkiven

Andra delen av ”Med kameran som tröst” är en fantastisk liten film

FILM

Carl Johan De Geer bläddrar i minnet och öppnar dörren till det skånska gods där han växte upp. Bejakar sitt adliga ursprung i en undersökning som för både till Riddarhuset, en psyksjuk mamma i en kaotisk lägenhet och Vesuvius sluttningar.

Det har blivit en liten fantastisk film, både underhållande och gripande.

Budgeten räckte väl inte riktigt till en resa till Italien och vulkanen, och den komiska sidohistorien där De Geer förvandlas till varulv genom sitt smittade blåa blod hade filmen klarat sig utan.

Men här finns mycket liv, och kontrollerat kaotiskt collage som varvar De Geers fotografier med rörliga spelscener, rekonstruktioner och dokumentär. Ljudet används mycket skickligt, fragment, musik, dialoger, ett intressant soundtrack bredvid det vi ser.

Tillsammans väver det ett personligt porträtt både av Carl Johan De Geer och av några svenska verkligheter under olika årtionden.

”Med kameran som tröst” del 1 var en fotobok där De Geer såg tillbaka. I del 2 borrar han djupare. Han, och publiken, ser mer.

Med kameran som tröst, del 2

Jens Peterson