Man blir snurrig av all 3D

”Spy Kids 3-D” bjuder på berättarglädje och lyckade effekter

Sylvester Stallone pekar finger i 3D.
Foto: DIMENSION FILMS
Sylvester Stallone pekar finger i 3D.
FILM

Det är inte svårt att förstå varför 35-årige Robert Rodriguez är Hollywoods älskling. Från sin hemmastudio i Austin, Texas, gör han succéfilmer som ofta ser ut att kosta tio gånger så mycket som de gör. Han är producent, regissör, manusförfattare, fotograf, klippare och filmkompositör på en gång och skallen tycks vara full av precis hur många idéer som helst.

Den att göra en action- och effektfylld spion- och James Bond-liknande historia för barn, är nu inne på sin tredje film. Barnspionerna Juni och Carmen ( Daryl Sabara, Alexa Vega) tvingas den här gången in i ett tv-spel. Väl inne i den virtuella verkligheten, väntar de mest osannolika utmaningar, alla påhittade av den elake Spelmakaren ( Sylvester Stallone).

En stor del av filmen ska man se med 3D-glasögon på sig.

Som vuxen kan man tycka att alla de här filmernas intriger är rätt larviga. Och att man blir lite snurrig i skallen av just den här, när man haft 3D-glasögonen på sig drygt en timme.

Men Rodriguez öser på med sådan uppenbar berättarglädje, att det är omöjligt att värja sig. Och 3D-effekterna är ovanligt lyckade, det liksom hoppar ut alla möjliga saker ur filmduken mest hela tiden.

Sedan blir ju inte filmen direkt sämre av att regissören fått kompisar som Salma Hayek, George Clooney, Steve Buscemi, Bill Paxton och Elijah Wood att ställa upp i biroller.

Spy Kids 3-D: Game over

Jan-Olov Andersson