Imponerande snyggt!

Tim Burtons stil präglar ”Big fish”

Ewan McGregor ska krypa ner i badet.
Foto: sonet
Ewan McGregor ska krypa ner i badet.
FILM

Fisken var så HÄÄÄÄÄR stor. . . men den slet sig och försvann.

Just fiskare har utsetts till särskilt slarviga med sanningen, och deras berättelser om storfiskar är mallen för överdrifter och skryt.

Historien om Ed Bloom inleds med en sådan fiskeanekdot. Ed Bloom är en fantastisk berättare, och även om många tvivlar så gillar de i varje fall att lyssna. Alla utom sonen Will som är trött på faderns fabulerande. Han bryter med pappan.

Men nu ligger den gamle döende och journalisten Will kommer hem. Och försöker en sista gång få reda på vad som är sant och falskt i faderns liv. Sortera bland skrönorna.

Tim Burton har hittat en personlig ton i Daniel Wallaces bok, och "Big fish" har Burtons typiska mix av färgstarka bilder och vemodiga figurer. Skådespelarna har stort svängrum att måla sina storslagna karaktärer.

Billy Crudup är bra som berättelsens lugna mittpunkt. Han är sonen som försöker försonas och hitta sanningen. Hans föräldrar spelas i den delen av filmen av Albert Finney och Jessica Lange, i yngre upplaga av Ewan McGregor och Alison Lohman.

Det rör sig över tid och rum. Fantastiska händelser radar upp sig, men mer kanske är sant än vad sonen först trott. Helena Bonham Carter dyker upp som häxa. En del av filmen utspelas i cirkusmiljö. Man tänker Fellini.

Men mest tänker man Tim Burton förstås. Han har sin helt egna stil, läckra bilder och Danny Elfmans suggestiva musik. Det är snyggt och underhållande. Det imponerar mer än det berör.

Big fish

Jens Peterson