Rörande verklighet

”Radio” är klyschig, men charmig

FILM
Det är lugnt grabben, vår vänskap kommer att besegra allt ont.
Foto: SF
Det är lugnt grabben, vår vänskap kommer att besegra allt ont.

Sann historia från lilla staden Anderson i South Carolina. En fotbollstränare ( Ed Harris) tar hand om en förståndshandikappad man ( Cuba Gooding jr), sedan tränaren sett hur gymnasiets fotbollstjärnor mobbar den udda ensamvargen. Den unge mannen, som tidigare mest gått runt stans gator med en shoppingvagn och lyssnat på sin radio, blir maskot för laget. Han får också kontakt med fler människor och blir mer utåtriktad.

I eftertexterna visas dokumentära bilder på den riktige James "Radio" Kennedy och tränaren Harold Jones.

Ett stycke rörande verklighet, alltså. Ändå finns här många inslag som känns igen från Hollywoodmallen. Tränaren har en fru ( Debra Winger) och tonårsdotter ( Sarah Drew) som tycker han ägnar för mycket tid åt sporten och för lite åt familjen. I staden finns en mäktig bankir vars son är stjärna i laget, men också en av de ledande mobbarna. Dumma bankmannen har synpunkter på vänskapen med den utvecklingsstörde, och får med sig kritiker mot tränaren.

Jo, det är sentimentalt och pedagogiskt som söndagsskolan. Men det är också charmigt och välspelat, en gnutta vardag från den amerikanska småstaden. Den här filmen vill bara vänligt lyfta fram medmänsklighet och omtanke, och det lyckas den med. Snäll och god.

Som redan de gamla grekerna* sa: "(Whats so funny bout) Peace, love and understanding?"

*Nicke Lowe 1974

Radio

Jens Peterson