Imponerande, men utan att bränna till

”Ingenstans i Afrika” vann en välförtjänt Oscar

FILM

I år knyckte kanadensiska "De barbariska invasionerna" en Oscar framför ögonen på "Ondskan".

Nu kommer fjolårets Oscarsvinnare i klassen bästa icke-engelskspråkiga film på bio i Sverige.

Det är lätt att se varför juryn föll för "Ingenstans i Afrika". Det är en vacker film. Storstilad. Berättad rakt upp och ner utan krusiduller. Dessutom bjuder den på tydliga moraliska dilemman där värnandet om familjen slutligen segrar.

"Ingenstans i Afrika" för lätt tankarna till "Mitt Afrika"; ljuset, ranchen, den kvinnliga berättarrösten. Fast den här filmen handlar om en judisk familj som flyr undan nazisterna på 1930-talet och försöker skapa sig ett nytt liv på en gård i Kenya. Och framför allt handlar den om att hitta sin egen identitet igen då hela livet slås i spillror.

Filmen bygger på den självbiografiska boken av Stefania Zweig.

"Ingenstans i Afrika" är imponerande. Allt är snyggt och proffsigt. Skådespelarna mer än skickliga. Problemet är väl att det aldrig bränner till ordentligt. Det finns en lite redovisande ton som gör att man som åskådare aldrig riktigt känner med karaktärerna.

Men "Ingenstans i Afrika" är väl värd ett besök. Särskilt för de ömsint skildrade scenerna mellan den lilla flickan Regina och den afrikanske kocken Owuor.

Ingenstans i Afrika

Karin Lindstedt