Tråkigaste filmen på länge

”Min japanske vän” får en att vilja säga ”Sayonara!”

FILM

Det börjar okej. En fransk tjej återvänder till Japan för att jobba som översättare på ett japanskt företag men snart drabbas hon av den märkliga japanska affärskulturen, hunsas av sina chefer och förlorar all status.

"Min japanske vän" må ha en lovande inledning men tappar fart efter typ en kvart. Snart utvecklas den till en av de tjatigaste och tråkigaste filmer man sett på länge.

Historien tar aldrig fart, humorn lyser med sin frånvaro. I stället känner man ett obehag över den stereotypa och faktiskt ganska rasistiska bild av japaner som målas upp. Syftet må vara att skildra kontrasten mellan öst och väst på ett humoristiskt sätt men där blir det faktiskt totalt magplask. Det finns ingen värme i filmen, bara en iskall västerländsk von oben-attityd.

Sylvie Testud som fransyskan Amélie gör inte saken bättre. Varför hon utsätter sig för all förnedring när hon bara skulle kunna ta sin väska och gå förblir en gåta för biopubliken.

Lägg därtill några surrealistiska scener då hon flyger som en fågel över stan - då är det verkligen dags att säga "Sayonara!"

Min japanske vän

Karin Lindstedt