Livet är ett mirakel

FILM

Fransk-serbiskt DRAMA i regi av Emir Kusturica, med Slavko Stimac, Natasa Solak, Stribor Kusturica m fl.

När Emir Kusturicas senaste film hade världspremiär vid årets Cannes-festival fick den i vissa läger ett lite snålt mottagande. Som att det "bara" var ännu en Kusturica-skröna fylld av skrålande och festande utflippade människor, kacklande gäss och zigenarmusik på full volym i bakgrunden.

  Och visst, hjärnan säger att det här är inget mästerverk i klass med "Zigenarnas tid" eller "Underground".

  Men hjärtat säger att det är ju just därför man älskar Kusturicas filmer. För den ibland lite osammanhängande galenskapen, fantasirikedomen, färgerna, musiken, det knäppa persongalleriet.

  Filmen utspelas i en avlägsen by i Bosnien 1992. Den naiva Luka (Slavko Stimac) bygger en järnväg som ska locka turister till trakten. Han är gift med en operasångerska (Vesna Trivalic). Talangfulle sonen Milos (Vuc Kostic) tycks ha anlag nog att bli proffs i fotbollslaget Partizan Belgrad. Allt är frid och fröjd.

  Då bryter kriget ut. Hustrun drar iväg med en musiker. Sonen blir inkallad till armén. En muslimsk kvinna, Sabaha (Natasa Solak), placeras som fånge i Lukas hus och så småningom uppstår varma känslor mellan dem. Sedan händer något, som tvingar Lukas att göra ett omöjligt val"

  Här finns kriget i före detta Jugoslavien som en bisarr bakgrund, fast till sist omöjlig att nonchalera, i en i grund och botten söt kärlekshistoria. Stilmässigt påminner filmen mest om "Svart katt, vit katt". Den nästan exploderar av vansinniga infall, starka känslor och svart humor, här finns till exempel en fullkomligt underbart sjuk skildring av en fotbollsmatch som fullständigt spårar ur. Det må, alltså, vara "bara" ännu en Kusturica-film, men det innebär ändå att den är bättre än det mesta på repertoaren.

Jan-Olov Andersson