- Jag blev trött av att spela god

Frida Hallgren om sitt stora genombrott

1 av 3
Så som i himmelen
FILM

Frida Hallgren hyllas för rollen som Lena, den kärleksfulla körmedlemmen i "Så som i himmelen". Men det varma leendet var inte alltid lätt att le.

- Det är svårt att utstråla total kärlek. Jag och Kay Pollak hade många diskussioner, säger Frida Hallgren.

- "Så som i himmelen" är min första stora grej, det känns som om mycket står på spel, säger Frida Hallgren.

Filmens Lena är positiv och god. Var hon lätt att hitta?

- Hon var lätt att hitta, men svår att hålla. Jag blev oerhört trött. Kay ville ha godheten genomgående, och jag ifrågasatte det mycket. Han ville ha mitt leende och glittret, men jag kände oh gud ... Man ska inte ta det som att det är så kvinnan ska vara. Lena är lite en manlig dröm: Madonnan, horan och så modern. Allt i ett.

Så ni diskuterade mycket?

- Ja. Jag hade jätte-många "så där tycker jag inte". Samtidigt är det bra med Kay att han går in i varje liten vrå av skådespelaren. Lena är så härligt öppen och försvarslös.

Du och Micke Ny-qvist var de enda som fick rollerna utan provfilmning.

- Kay såg mig på Stadsteatern och på en kassett jag har med olika roller.

Vad är du stolt över som du gjort?

- Jag är stolt över att jag jobbat så länge och tagit det lugnt. Gått scenskolan och inte hoppat på allt jag blivit erbjuden. Haft modet att välja.

Är det något särskilt du är glad att du tackat nej till?

- Äh, det är väl mest såpor.

Men du var med lite i "Tre kronor".

- Mmmm " de tio första avsnitten. Sedan kom jag in på Scenskolan. Jag är stolt över mig själv i Daniel Fridell-rullarna, för det var taskiga omständigheter. Jag blev Guldbaggenominerad för "30:e november".

Efter "Så som i himmelen" får vi se dig i Kjell Sundvalls "Vinnare och förlorare". Vad är du där?

- Jag spelar bingoutropare i Sumpan. Där finns en travkusk med 11-årig dotter, jag träffar dom på olika sätt.

Du har gjort tre stora filmroller i rad som kommer nu. Känns det nervöst?

- Det är jättejobbigt att tänka på, jag försöker bemästra det. Man har ingen aning om hur det blir. Spännande, men nagelbitsframkallande. På något sätt blir man alltid besviken.

"Så som i himmelen" handlar också om musikens makt. Vad är ditt eget förhållande till musik?

- Jag har sjungit mycket. Till filmen tog jag lektioner i countrysång och lärde mig spela banjo. Banjo är svårt.

Vad har du mer tagit med dig från inspelningen?

- Jag har lärt mig mycket på alla plan, privat och i yrket. Jag har mognat. Jag har haft en väldigt stor lust till arbetet ända sedan jag var liten. På scenskolan lär man sig att göra det till en teknik, för att orka ett helt liv. Det har jag hört, men inte förstått. Nu har jag förstått det.

- Det gäller även livet. Man kan inte gå in i allting och vara där till 100 procent hela tiden, man måste spara lite.

Frida Hallgren om tidigare roller:

Jens Peterson