Historien bakom bilden

Flags of our fathers av Clint Eastwood visar hur soldater utnyttjas av makthavarna

Foto: Warner Bros
FILM

Amerikanskt drama i regi av Clint Eastwood, med bl a Ryan Phillipe, Jesse Bradford, Adam Beach och Jamie Bell.

Det är ett av de klassiska fotografierna.

Några amerikanska soldater reser flaggan på Iwo Jima (Iojima). Det var den första bit japansk mark som amerikanarna erövrade under andra världskriget, och bilden fick ett stort symbolvärde. För amerikaner som var osäkra på krigets utgång gav fotot i dagstidningarna i februari 1945 hopp.

Clint Eastwoods nya film berättar om bilden och soldaterna.

Den som tror att han viftar med flaggan tror fel.

Filmen skildrar det som egentligen hände. Hur flagg-fotot utnyttjades för att göra propaganda och sälja krigsobligationer. I centrum står tre soldater som var med på Iwo Jima, men som på olika sätt känner sig utnyttjade av uppmärksamheten.

Unga män som blev valda till hjältar, men inte kände sig som det.

Clint Eastwoods starka filmer på senare år har varit uppgörelser med gamla myter.

Han, som personifierade den ensamme cowboyen som skjuter rätt och skipar rättvisa, tog bort den romantiken i ”De skoningslösa”.

Han, som med Dirty Harry skapade en hel genre av envisa polismän som följde sin egen lag och irriterades på juridiken, visade i ”Mystic river” hur fel det kan bli när folk utnämner sig själva till domare och bödlar.

Och han, som i ett antal krigsfilmer gett ansikte åt Hjälten, visar här hur soldater utnyttjas av makthavarna. Lyfts fram när det passar, glöms bort när tiderna ändras.

Filmen hoppar i tiden, mellan nutid och då, mellan striderna på ön och PR-resan i USA. Invasionen är lika briljant filmad som massakern på stranden i ”Rädda menige Ryan”. Men filmens största stunder utspelas långt från blodet och skjutandet.

När soldaterna reser pålen med flaggan är det en vardaglig icke-händelse. Fotografiet gör det till något annat. Sex ansiktslösa soldater ger ansikte åt alla de som gör så gott de kan under vidriga omständigheter. Då och nu.

Jens Peterson