Intriger och dramatik i hovmiljö

The Queen bjuder på en trovärdig drottning Elizabeth

FILM

Brittiskt drama i regi av Stephen Frears, med bl a Helen Mirren, Michael Sheen, James Cromwell och Sylvia Syms.

Helen Mirren som Drottning Elizabeth.
Foto: AP
Helen Mirren som Drottning Elizabeth.

Jag vill se mer.

Fortsätta följa intrigerna och dramatiken, både hos premiärminister Tony Blair på 10 Downing street och hemma hos drottning Elizabeth II med familj och rådgivare. ”The Queen” skapar samma trovärdighet som tv-serien ”Vita huset”, fast här vet vi att figurerna och händelserna är riktiga. Mer eller mindre.

En spelfilm som lyckas övertyga oss om att det vi ser är på riktigt.

Mycket tack vare skådespelarna. Helen Mirren förvandlas till den snipiga torra engelska drottningen, med tråkig garderob och en inställning som plötsligt upplevs som gammaldags. Det tar tid innan hon förstår hur omvärlden reagerar på prinsessan Dianas död.

Mirren är inte ensam skicklig skådespelare. Michael Sheen är en porträttlik Tony Blair, och fångar den nyvalde politikerns oskuldsfulla entusiasm den första tiden vid makten. James Cromwell är den grinige prins Philip som inte är mycket stöd för sin hustru.

Filmen inleds 1997 med att Tony Blair är nyvald och förbereder sig för att träffa drottningen. Kameran följer dem först på varsitt håll, sedan i ett stelt möte. Några månader senare dör prinsessan Diana i Paris, och dramat skildrar hur olika de två uppfattar vad britterna känner. Drottningen håller avstånd, ser till formalia och protokoll. Premiärministern vill få henne att träda fram, sörja, visa känslor.

Om en kungafamilj som alltför sent förstår att folkets förväntningar på dem är viktigare än åsikter om etikett. Det är nya tider och kändis-trycket bestämmer även hur kungliga flaggor ska hissas.

Här är alla veckans recensioner:

Jens Peterson