”Han var en av de klassiska filmstjärnorna”

Filmkritikerna Jens Peterson, Nils-Petter Sundgren och Jan-Olov Andersson om Paul Newman

1 av 2 | Foto: Mårten Svemark
Aftonbladets filmrecensent Jens Peterson.
FILM

Han var sin tids Tom Cruise eller Brad Pitt.

En klassisk filmstjärna. Så minns filmkritikerna Paul Newman.

– Paul Newman var en av de klassiska filmstjärnorna, säger Aftonbladets filmkritiker Jens Peterson.

– Han var dessutom en väldigt bra skådespelare. Han var sin tids Tom Cruise, Brad Pitt och Johnny Depp. Han slog igenom redan på 1950-talet och gjorde bra filmer i många olika genrer. Han var till och med en röst i animerade "Bilar" som kom för ett par år sedan. Paul Newman hade en speciell utstrålning och humor som lyste igenom allt han gjorde.

Före Angelina Jolie

Jan-Olov Andersson såg "Blåsningen" när han var 18 år gammal – och filmen gjorde ett starkt intryck på honom.

– Det var en kombination av spänning och humor. Han var en av de stora i sin generation och i den filmen samarbetade han som så ofta med Robert Redford.

Han framhåller också Paul Newmans samhällsengagemang.

– Han var tidigt ute med företaget Newman's Own som gav sina intäkter till välgörenhet, långt före Angelina Jolie.

– Det var en unik kombination med att han såg väldigt bra ut – han hade nog de blåaste ögonen i Hollywood.

”Macho – men känslig”

Nils-Petter Sundgren har bara bra minnen av Paul Newman. Favoritfilmerna är "Katt på hett plåttak", "Butch Cassidy and the Sundance Kid”, "The Sting” och ”The Hustler”.

– Jag träffade honom aldrig men såg honom en gång i Cannes. Han var ganska liten och såg ut att försvinna lite där bland alla fotografer.

– Han var mångsidig, en kompetent skådespelare och attraktiv för kvinnor. Han kändes macho men också känslig, han spelade ju förlorare i många filmer. Han hade glimten i ögonen. Man kommer sakna honom, men hans karriär var ju ändå slut sedan många år.

FAKTA

Gunnar Rehlin om sitt möte med Newman

– Jag träffade honom på 80-talet i London. Han hade regisserat en film som hette "Harry & son". Han var trevlig och vänlig, men bestämd. När han inte ville prata om ett ämne sade han till – och folk lydde.

– Men han var naturligtvis en jättestor skådis. Han var så himla trött på allt prat om hans "isblå ögon" och försökte hela tiden komma förbi det. Med tunga, allvarliga roller men också mer lättsamma.

– Min favorit är nog ändå "Butch Cassidy and the Sundance Kid" som är så otroligt lekfull men med ett stort allvar. Han och Robert Redford funkade oerhört bra ihop.

På svenskt nudistläger

– En av hans roligaste roller var i "The Prize" ("Jagad av agenter") där han spelar en Nobelpristagare som kommer till Stockholm. Självklart blir han utbytt, hamnar på nudistläger, det blir jakt i Gamla stan och de slåss på Konserthusets tak. Hejdlöst korkat, men ganska kul att se som svensk. Speciellt när de utländska skådespelarna ska föreställa svenskar och pratar nån slags svengelska. Jag tror inte en enda scen i filmer är inspelad här.