Lämnade livskrisen – med poledance

Regissören Lena Koppel fann livsglädjen på pålen

1 av 4
Vann över sorgen Lena Koppel dränkte sig i jobb efter ­makens död men hittade ny kraft när hon började med ­poledance. ”Självförtroendet blev ­starkare”, säger hon.
FILM

När regissören Lena ­Koppels man avled i ­cancer knäcktes hon både fysiskt och psykiskt.

Livsgnistan började komma tillbaka med hjälp av hårdträning - i form av poledance.

– Det gjorde så ont att klättra på pålen. Men det kändes som att jag levde, säger hon till Nöjesbladet.

”Hur många lingon finns det i världen?”, där Glada Hudik­teatern medverkar, är en av filmerna hon gjort sig känd för.
”Hur många lingon finns det i världen?”, där Glada Hudik­teatern medverkar, är en av filmerna hon gjort sig känd för.

Medan Lena Koppel ­regisserade ”Hur många lingon finns det i världen?”, som hade premiär 2011, kämpade hennes make, filmfotografen Kjell, mot en elakartad hjärntumör.

– Vi trodde båda att han skulle klara sig eftersom den gick att operera, säger hon.

Men så blev det inte.

– Han hade i princip bara fyllt 50 år. Det här var en man som var oerhört stark fysiskt. Han rökte inte och drack inte. Men bara runt fyra veckor efter inspelningen dog han, säger ­Koppel.

Skrev filmmanus

Hans död drog ner ­henne i en känsla av mörker där hon inte ville släppa in ­vänner och bekanta i sitt känsloliv. Men på något sätt orkade hon ändå jobba i detta tillstånd som skulle vara i ett år.

– När filmen var färdig­inspelad och nästan färdigklippt, hade han dött. Då dog jag nog också, tror jag. Det kändes som att jag inte längre var kvar i verkligheten.

– Hade jag inte haft jobbet vet jag inte vad som ­hade hänt eftersom jag ­hade så mörka tankar. Jag tänkte att det kanske var slutet på livet. Jag tror att ­alla som drabbas av en stor sorg måste gå in i sig själva och sörja ordentligt. Gå in i det svarta hålet. Förhoppningsvis finns det folk omkring en som ser till att man inte tar tabletter eller ­dränker sig. Men det gäller att inte fastna där för länge, fortsätter hon.

Under sorgearbetet skrev hon ett filmmanus om sina upplevelser. Berättelsen ligger nära de verkliga händelserna.

”Har så mycket att ge”

Hon har inte tänkt ut vem som skulle kunna göra rollen som henne själv. Hon hoppas att Per Morberg (som hon regisserar i ”Hur många kramar finns det i världen?”) gör rollen som hennes make ifall filmen blir av.

– Han är en bra skådespelare om han får det lugnet och utrymmet han behöver. Han har så mycket att ge. Och en kort stubin som jag tycker är användbar. Jag har sagt det här till Per, och han vet om det. Jag hoppas det ska fungera framöver, säger hon.

När tillvaron var som hårdast tyckte hon synd om sig själv, förklarar hon.

– Jag tränade inte. Åt fel, drack för mycket vin, sov inte. Bara jobbade. Jag sket i allt annat, säger hon.

Det tog ut sin rätt på fysiken. Men i dag har Koppel funnit glädjen igen. En ­bidragande orsak är att hon hittade en träningsform som passade henne.

Blev 20 år yngre

– Jag letade upp ett ställe där man kan utöva pole­dancing. Jag går in för det och har skaffat mig en personlig tränare. Det har gått framåt i en rasande takt ­under ett år. Jag har gått från att vara 15 år äldre än vad jag är till 20 år yngre än vad jag är. När fysiken blev starkare började jag vända mig utåt. Självförtroendet blev starkare när jag kunde hålla kroppen rak. Jag ­kunde känna glädje igen. Och jag gick ner omkring åtta kilo, säger hon.

Hur har upplevelserna påverkat dig som ­regissör?

– Jag har tidigare dragit mig för det obehagliga. Nu kommer jag att våga ta i mer i framtiden. Det finns en större melankoli och poesi i ”Hur många kramar finns det i världen?” jämfört med ”Hur många lingon finns det i världen?”. Här finns en större eftertänksamhet. Det är fantastiskt bra att kunna göra komedier om allvarliga saker.

Några av Koppels filmer

”Bombay dreams” (2004)

”Rallybrudar” (2008)

”Hur många lingon finns det i världen?” (2011)

”Hur många kramar finns det i världen?” (2013)

En romantisk dramakomedi om den framgångsrike reklamfoto­grafen Max, som är baserad i New York. Hans barndomsvän ringer oväntat och ber honom komma till Sverige för att hjälpa honom med en film om ­Peters dotters utvecklingsstörda vänner.

I rollerna: Per Morberg, Claes Malmberg, Vanna Rosenberg samt Glada ­Hudik-skådespelarna Bosse Östlin, ­Ellinore Holmer, Theresia Widarsson och Mats Melin .

”Ett gäng russin”

En dubbel kärlekshistoria. Ett förälskat par på ett äldreboende ska gifta sig. Dessutom fokuserar filmen på ett ­yngre par som jobbar på hemmet.

Produktionen siktar på att komma igång med ­inspelningen nu i ­oktober.

Det här är Lena

Namn: Lena Koppel. Ålder: ”50 plus”. Familj: 25-årig son, mamma, ­syskon (och ­syskonbarn). ­Schäfern Ozzy. Bor: Lägenhet vid Mariatorget i Stockholm. Yrke: Regissör. Aktuell: Regisserat ”Hur många kramar finns det i ­världen”, biopremiär den 16 augusti.