”Ingen kan ersätta Johanna”

Krister Henriksson tystnar.

Han har precis pratat om saknaden efter Johanna Sällström under inspelningarna i Ystad.

– Alla journalister som frågar om Johanna lägger pannan i djupa veck och ser bedrövade ut och då får jag nästan skuldkänslor för att jag inte ser lika bedrövad ut själv. Att Johanna är borta är naturligtvis en jättesorg, men när jag tänker på henne, vilket jag ofta gör i Ystad, är det förenat med så mycket ljus, så mycket humor.

För snart tre år sedan, när inspelningarna av första omgången av ”Wallander”-filmer var över, hade han inte en tanke på att fortsätta serien.

När Nöjesbladet träffar honom i veckan är han brunbränd, tillbaka i Sverige efter semesterlunket i Egypten.

Mer involverad

Han har redan avverkat fyra nya filmer sedan i somras, resterande nio spelas in under 2009.

Först ut var ”Wallander – Hämnden”, den enda filmen som går upp på bio.

– Jag kan verkligen se folk i ögonen och säga att jag tycker att de ska se filmen, det är inte alltid jag har kunnat säga det. Den här gången är jag mer involverad i manusarbetet, jag tar mycket större ansvar, säger Krister Henriksson.

I nya filmen har Kurt Wallander genomfört sitt livs dröm. Han har köpt sig ett hus vid havet och tar långa promenader på stranden med sin nye, trogne följeslagare, labradorhunden Jussi.

– I den här filmen var jag trött på att se sunkig ut. Vem vill det? Han är ju trots allt polis. Han har börjat bry sig om sig själv, vilket jag har tagit från mitt eget liv. Att han inte är så depressiv längre. Alla talar om 40-års depression, och det hade jag nog också. När man är 40 år kan man kosta på sig det, men inte när man är 60. Tiden är för kort, ”skit i depression Krister, lev livet i stället”, sa jag till mig själv.

Tvekade länge

Det tog ett år innan Krister tackade ja till att spela in ytterligare tretton ”Wallander”-filmer.

Hur såg ditt förhandlingsläge ut?

– Jag var inte smart nog att tänka så. Det vi diskuterade var inte huruvida någon skulle ersätta mig eller inte, utan om vi skulle fortsätta med den här serien. Och Johanna Sällström finns ju inte med oss längre, hur skulle vi göra då?

Johanna Sällström spelade Kurt Wallanders dotter i de tretton tidigare filmerna.

I februari 2007 hittades den 32-åriga skådespelerskan död i sin lägenhet i Malmö. Hon hade tagit sitt liv.

– Vi kan inte ersätta henne med en annan dotter, ingen kan ersätta Johanna. Det var jag snabbt på det klara med. Det går inte jag med på, och det var alla införstådda med.

Har Johannas bortgång präglat de nya inspelningarna?

– Nej, det vore inte professionellt. Men jag tror att alla bär på det, tänker på det.

Att filma i Ystad väckte minnen.

– Jag kan tänka att hon kanske dyker upp på den här vägen, men så gör hon ju inte det. Men kanske i morgon. Jag har en farsa som har gått bort, en dag kanske han kommer, kanske inte i dag, men det är ännu inte för sent. Jag trivs med att tänka så. Johanna finns där ändå, men inte i filmen. Hon gör mig fortfarande på gott humör.

Varför klickade ni?

– Jag stred väldigt hårt för att Johanna skulle spela min dotter. Första gången jag såg henne såg jag hur idiotiskt lik hon var min ena dotter. Verkligen jättelik. Vi var lika till sättet, hade samma färger. Vi hade en sådan där en far- och dotter-relation även privat.

Längtar till jobbet

Efter några veckors semester över jul och nyår längtar Krister tillbaka till jobbet i Ystad, som börjar på måndag.

– Ledigheterna är svårhanterliga. Det kändes jättejobbigt att vara ledig de första två veckorna nu. Att filma är ett sätt att leva.

– När man kommer ner till Ystad, då uppstår en gemenskap, och så kan det kännas lustigt att komma hem till familjen. Man längtar hela tiden tillbaka för att det något man lever så starkt i.