Ett slag i magen

Våldtäkter, Misär.

”Lilja 4-ever” skakar om. Rycker tag i tittaren och tvingar en att reagera, känna, göra något. För filmen serverar ingen tröst, inga lösningar, ingen nåd. Både ”Fucking Åmål” och ”Tillsammans” skildrade ångest och trassel, men slutade med den sortens försoning som fick publiken att vandra ut lyckligt leende.

De filmerna hade också en humor som Lukas Moodysson valt bort den här gången.

Begripligt nog. ”Lilja 4-ever” börjar mörkt och blir bara svartare. I filmens första minuter möter vi 16-åriga Lilja i ett dystert bostadsområde i forna Sovjetunionen. Hon berättar stolt för alla att hon snart ska flytta till USA med mamma och mammas nye man.

Men Liljas leende slocknar när resan skjuts upp. Och modern är inte den första eller sista som överger henne. Det blir ännu sämre lägenhet, ännu mindre pengar, bästa kompisen prostituerar sig och skyller på Lilja som får ännu sämre rykte. Vuxna som inte vill veta av barnen. De sniffar lim och försöker sno sprit och köper cigaretter för sina enda pengar.

Liljas ende vän är den några år yngre pojken Volodja, utslängd av sina föräldrar. De drömmer om något annat, något bättre, om ett värdigt liv över huvud taget.

Lilja träffar en trevlig kille som lovar jobb i Sverige. Men hennes vistelse i Malmö blir en ännu värre mardröm.

”Lilja 4-ever” drabbar åskådaren. En uppmaning att göra något. Sånt här händer just nu i Sverige med unga flickor från andra länder. Filmen har ett starkt tal om varför man inte ska begå självmord hur mycket folk än spottar. Ändå är Liljas och Volodjas enda tröst hoppet om ett bättre liv efter detta. Hon bär länge sin kristna bild för att be böner till. Men vem hör bön?

Ulf Brantås foto och Lukas Moodyssons berättarstil känns igen. Moodysson har ett stort hjärta och en sällsam förmåga

att skapa känslostark film. ”Tillsammans” och ”Fucking Åmål” fick folk att bland annat skratta. ”Lilja 4-ever” lär få många att gråta.