"Psycho" – den perfekta skräckfilmen

”Psycho” är svartvit och kom 1960.

Den som tittar i dag sugs snabbt in i historien och tycker det är mer och mer kusligt.

Det finns flera saker som bidrar. Hitchcock bröt mot etablerade regler när han gjorde ”Psycho”, men för den som inte sett filmen ska jag inte avslöja för mycket. Det börjar med en kvinna som stulit pengar och ger sig av på en ensam bilresa. Det regnar kraftigt och hon tar in på ett ödsligt motell. Där utspelas sedan större delen av filmen.

Skrämmande scen i en dusch

Här finns en berömd skrämmande scen i en dusch. Det otäcka där förstärks av Bernard Herrmanns musik, ett av de mest berömda exemplen på effektiv filmmusik.

Hitchcocks ”Psycho”fungerar fortfarande som den ska.

Intressant nog kom en nyinspelning i färg 1998. Den är gjord av en duktig regissör (Gus van Sant), den har bra skådespelare (Vince Vaughn, Julianne Moore, Viggo Mortensen), den återskapar i stort sett Hitchcocks film scen för scen – men den fungerar inte alls. Samma förtexter och samma musik. Dessutom har van Sant onödigt lagt till och gjort små övertydligheter. Blodet i duschen är nu rött. Men originalets Anthony Perkins är mer skrämmande.

Man gör inte en lika bra skiva bara för att man spelar samma noter. Hitchcock är mästaren som vet hur man ska slå på tangenterna. Därför är fortfarande hans ”Psycho” en effektiv thriller.