Swisch… och en massa prat

Iron man är sällan spännande – men har lysande skådespelare

FILM

Amerikansk action i regi av Jon Favreau, med bl a Robert Downey jr, Gwyneth Paltrow och Jeff Bridges.

Det förklaras väldigt mycket i ”Iron man”. Ändå förstår man inte hur allt hänger ihop.

Hjälten Tony Stark är en berömd förmögen vapenhandlare och briljant uppfinnare. När vi möter honom är han en kaxig playboy som omger sig med olika leksaker för pojkar som växt upp med herrtidningar. Sportbilar, privatflygplan, egna flygvärdinnor som verkar anställda för att förföra honom. Vräkig lyxvilla. Han skryter med hur många utvikningsflickor han legat med och när en tuff journalist intervjuar honom om vapenhandel tjatar han till sig sex med henne.

Under en resa i Afghanistan där Stark demonstrerar sin nya effektiva missil blir han kidnappad. Han tvingas att sätta ihop vapen åt terroristerna som håller till i bergen, men med hjälp av en svets och en banbrytande ny energiuppfinning han gör i grottan bygger han istället en robotdräkt åt sig själv. Iron man är född.

Tillbaka i Kalifornien förfinar Stark sin uppfinning i hemlighet. När han berättar att han tänker sluta med vapenhandel sedan han insett att vapen dödar människor oroas företagsledningen.

Mycket prat blir det. Då och då slår Iron man till, men eftersom hjälten i rustningen är nästan oövervinnerlig blir det sällan spännande. Manuset ger honom dock ett par olika svagheter som skapar nerv. Det ser häftigt ut. Mycket swisch och boom.

Den bästa specialeffekten är skådespelarna, som blåser liv i serietidningsfigurerna. Robert Downey Jr är ett perfekt val som cynisk snabbsnackande anti-hjälte, Gwyneth Paltrow och Jeff Bridges är bra stöd i biroller.

En typisk förstafilm som ger bakgrunden inför en serie äventyr.

Jens Peterson