Bläddervänlig spänningsfilm

Luftslottet som sprängdes

FILM
Foto: Nordisk film

Hämnden är här.

Uppgörelsens timmar slår i avslutande tredjedelen av Stieg Larssons nerviga mix av spioneri, psykiatri och journalistik.

Lika sevärd som de två första. Daniel Alfredson har gjort ett fint jobb. Det här är den minst filmiska av de tre böckerna. De stora linjerna i intrigen drogs upp i ”Flickan som lekte med elden”, och här ska det utvidgas, förklaras och städas upp.

Lisbeth Salander ligger på sjukhus. Mikael Blomkvist skriver. Konspiratörer pratar. Inte helt tacksamt att göra spännande bilder av.

Men det fungerar och lever. Här finns gott om sevärda skådespelare som ger intensitet. Lennart Hjulström som sjukpensionerad hemlig polischef, Anders Ahlbom Rosendal som den sensationellt otäcke psykläkaren Teleborian. Mirja Turstedt som polis, Niklas Hjulström är åklagare och Annika Hallins advokat får nu mycket att göra. Hasse Alfredson är mycket bra som sliten luttrad chef för en hemlig organisation. Hans scener är inte många, men man glömmer dem inte.

Alfredson spelar en mer vardaglig människa som menat väl men gjort ont. Annars har Stieg Larsson skapat ett märkligt vaxkabinett.

En av de mest udda är den gigantiske blonde torpeden Roland Niederman som i förra filmen flydde från brottsplatsen och nu fortsätter fly. Filmen vet inte riktigt vad den ska göra med honom. Vad vill han? Vart är han på väg?

Vi får se honom då och då när han begår något våldsbrott och följer nyheterna. Han är grym mot några kvinnor som lider i bakgrunden.Men han fyller ingen särskild funktion och det byggs ingen spänning kring hans scener förrän en bit in i filmen.

Lite moral, lite diskussioner om etik för journalister, psykologer och poliser. Men de som är onda är för det mesta så onda att det blir endimensionellt.

Mest är det hämnd. Skurkar målas upp i all sin förfärlighet, och sedan ska de få sina straff.

”Luftslottet som sprängdes” är spänning för spänningens skull. Och funkar för den som vill ha sådana bioupplevelser. Kan en film vara bläddervänlig?

Den här är det.