Erektionshumor helt utan potens

till Meet the parents: Little Fockers

FILM
onödig uppföljare Robert de Niro och Ben Stiller borde gett tredje ”Fockers”-filmen fingret.
onödig uppföljare Robert de Niro och Ben Stiller borde gett tredje ”Fockers”-filmen fingret.Foto: UIP

KOMEDI Klubben för onödiga och hopplösa uppföljare har fått en ny medlem i den här tredje filmen om sjuksystern Gaylord Focker (Stiller) och hans kontrollerande före detta CIA-agent till styvfar (De Niro).

För till skillnad från den första uppföljaren till roliga ”Släkten är värst” – som kom 2004 och hette ”Familjen är värre” – så har den här senaste exercisen i skämt kring det tokiga efternamnet Focker inte en tillstymmelse till styrsel eller poäng.

Inte undra på att filmen, i motsats till sina föregångare, inte ens har bevärdigats med en svensk titel.

Det här är det i den gröna dollargudens namn framkrystade upplägget:

Gaylord, eller Greg som han ju kallar sig, och hans fru Pam (Polo) håller på att bygga ett nytt hus, samt planera sina snart femåriga tvillingbarns kommande födelsedagskalas.

Jack, som har anlänt till stan lagom till kalaset, håller i sin tur på att preparera Greg för att ta över rollen som släktens patriark – och bli ”the Godfocker” – eftersom han själv har drabbats av dåligt hjärta. Han börjar dock snart misstänka att Greg har en affär med den vackra läkemedelsförsäljerskan Andi Garcia (Alba) – som har värvat Greg som talesperson för ett nytt Viagraliknande preparat. (Och dessutom själv fungerar som ett vandrande potensmedel.)

Med på ett hörn är också Pams stenrika ex Kevin (Wilson), Gregs kåta pappa Bernie Focker (Dustin Hoffman), som är i Spanien för att dansa flamenco, och Gregs kåta mamma Roz (Barbra Streisand) – som gärna avslöjar pikanta detajer om sin sons sexliv i sin tv-show. Samt Harvey Keitel som slö byggmästare, Laura Dern som elitdagis-rektor, en katt, en ödla och några buddhistiska munkar...

Ja – det tar liksom aldrig slut. Handlingen spretar åt alla möjliga håll, bög- och snoppskämten haglar, och en och annan ”Gudfadern”-referens har tryckts in med våld för sakens skull.

Men särskilt roligt blir det aldrig – och nog är det ironiskt att en film som bygger en så stor del av sin handling kring ett erektionsmedel helt och hållet saknar humoristisk potens.