Proffsigt men ändå oengagerande

deprimerande resa  Det finns inte mycket att bry sig om i ”In the heart of the sea” skriver Jens Peterson.
deprimerande resa Det finns inte mycket att bry sig om i ”In the heart of the sea” skriver Jens Peterson.
FILM

DRAMA Imponerande bilder, duktiga skådespelare, proffsigt filmberättande som skickligt ger oss känslan av att följa valfångare på 1800-talet. I ramhandlingen letar författaren Herman Melville (Ben Whishaw) upp en sjöman (Brendan Gleeson) som motvilligt berättar vad han var med om som ung man på en katastrofal expedition med fartyget Essex 1820.

Men varför ska vi bry oss?

För att Melville skrev den klassiska romanen ”Moby Dick”. Bland annat inspirerad av författarens egna upplevelser på fartyg och historien om hur riktiga valfångsfartyget Essex sänktes av en val.

Men det är svårt att hitta något i filmen som engagerar. Här finns en konflikt mellan kaptenen från de rika skepparfamiljerna på Nantucket och hans styrman (Chris Hemsworth), en erfaren sjöman från enklare förhållanden. Vi som tittar tycker mest allt valslaktande är brutalt obehagligt.

Från Nantucket högt upp på USA:s östkust runt Sydamerikas spets och långt ut i Stilla havet. Det blir mycket elände. En deprimerande resa med människor som gör olika sorters misstag och sedan kämpar för sin överlevnad. Man lär inte känna valen. Men det är den som får mest sympati. Jens Peterson

FAKTA

In the heart of the sea

Regi Ron Howard, med Chris Hemsworth, Cillian Murphy, Brendan Gleeson, Ben Whishaw, Benjamin Walker.